Finally some guys!

Tjo på er!
Efter veckor av frustration över ett ickefungerande internet har jag nu funnit en lösning: kabel. Allting behöver inte vara trådlöst. Hittade just en kabel att koppla in och vips fungerade internet igen. Fantastisk uppfinning.

Vad gäller jobbet finns inget nytt att säga. Allt rullar på som vanligt. Däremot finns lite att tillägga på festfronten. I lördags var jag på första "riktiga" festen sedan jag kom hit vilket jag firade med att dricka lemonad/cider (med alkohol) till klockan 5 på natten. Tanken var från början att vi bara skulle åka dit några timmar för att säga hejdå till några au pairer som ska åka hem snart, det var en avskedsfest för dem. Cat, som körde, har nämligen ett litet men irriterande krav från familjen att bilen ska vara tillbaka 22.30. Vi lyckades dock övertala henne att ringa hem och fråga om hon fick stanna med bilen lite längre vilket vi fick, trots att hon råkat väcka Donny som redan gått och lagt sig.

Efter detta glädjande besked var det bara att sätta igång att lära känna de killar som hittat dit. De var bara tre till antalet, med undantag av några i 30 års åldern, men en av dem var faktiskt till och med snygg, vilket inte är vanligt för killar i det här landet. Vi lärde dem några av våra berömda ölspel och de introducerade oss för amerikansk humor, i övrigt  inget att skryta med. Det enda misslyckade med kvällen var min förmåga att hålla handen borta från chipspåsen. Hade varken ätit luch eller middag, som vi räknat med att få där så när chipspåsarna ställdes fram, vilka också var av den smaskigaste sort jag hittills smakat, tog min inre hetsätare övertaget och jag smällde i mig ungefär 2 påsar på egen hand. Måde inte så bra dagen efter. 

Jag kommer att sakna att gå ut att dansa, men med fler helger som denna kan jag nog överleva ett år i staterna ;) 

Picnic - in the basement

Tjo på er!
Passar på att skriva ett inlägg nu när min dator har haft vänligheten att koppla upp sig på internet för första gången på en vecka. Teknik är fantastisk - när den fungerar.

Så vad är nytt på amerikafronten?  Tja.. inte så mycket som man hoppas kanske. Den största händelse som inträffar den här veckan är att Emmy, grannens nya au pair, kommer idag. Detta är vi au pairer lika upphetsade, eller excitet för att använda ett mer passande ord, för som barnen. Det ska bli spännande att träffa den person som jag kommer att tillbringa de närmasta 10 (ja, det är faktiskt bara 10 månader kavr, helt sjukt) månaderna tilsammans med. Hon är säkert juste. Här spelar personlighet inte lika stor roll som hemma. Bara det faktum att en person är svensk gör den till din bästa vän oavsett hur olika ni egentligen är. Det är konstigt att ursprung spelar så stor roll men så är det faktiskt.

För att ha skoj vår sista kväll tilsammans bara vi tre bestämde jag, Cat och Josefine oss för att ha picknick i gårkväll. Tyvärr tog Josefines ständande av sitt/Emmys rum aningen längre än beräknat och det hann bli mörkt ute. En sådan småsak kunde dock inte stoppa oss från att hetsäta en sista kväll tillsammans. Medan Josefine avslutade ständningen åkte Cat och jag och inhandlade ett antal nödvändinga och mindre nödvändiga onyttigheter varefter vi bredde ut vår Svampbob Fyrkantfilt på golvet i Josefines källare och intog våran picknick bestående av: Två packet crackers, ostar, päron, choklamuffins och apelsinjuice. En flaska vin hade nog passat situationen bättre, men vi var inte så angelägna om att fråga om vi kunde få sitta och dicka alkohol en tordagskväll då barnen ännu inte gått och lagt sig. Mysigt hade vi iallafall och åt gjorde vi med besked. Inte ett kex fanns kvar då vi efter 30 min konstant ätande tröttnat på att sitta på golvet och valde att flytta upp i soffan för att titta på OS. Vi tyckte dock att vi kunde unna oss detta och tittade inte på en enda näringsinnehållsförteckning, vilket förmodligen var ett smart beslut.



Nu är helgen snart här. Tyvärr verkar det som att jag behöver jobba i morgon, men det får jag väl stå ut med. Denna veckan har inte varit alltför tuff eftersom jag har varit ledig på förmiddagarna då barnen har varit på golfcamp, något som även birdog till min första "körlektion" med Jenny i onsdags. Jag lyckades faktiskt ta mig hela vägen till golfnanan utan att kvadda bilen och jag försökte bara växla en enda gång vilket verkar betyda att jag inte kommer ha några större svårigheter att köra automatväxlat. jag antar att svårigheterna istället kommer att uppstå då jag kommer hem och ska börja köra manuellt igen. Nej, jag måste faktiskt bedömma min första tur vid ratten som lyckad, även om det blev en del ryckiga starter i denna stora och tunga bil. Jag blev till och med erbjuden att köra en cool svart mustang av en kille på golfbanan direkt efteråt. Jag tackade nej till detta frestande erbjudande, man ska inte utmana ödet.

Detta var allt jag hade att rapportera om denna gågna vecka. Hoppas det gav er insikt i hur livet som au pair kan te sig en arbetsvecka i augusti. Efter mitt förra inlägg om kulturkrockar har jag fått önskemål om att skriva om amerikanernas fördomar om oss svenskar. Ska undersöka höra mig för om detta. Allt för mina trogna läsare. ;)

Kulturkrockar

Hej alla glada läsare! Nu är jag "back on track" igen efter ett tags strul med datorn. Hoppas inte ni har tröttnat på att vänta.

Dagens inlägg kommer att beröra skillnaden mellan svenskar och amerikaner. Många här har frågat mig vad som skiljer sig från Sverige och vad som är likadant. Det är lite svårt att svara på för mycket är likadant som hemma och ibland är det svårt att hitta någon speciell skillnad. Samtidigt är det mycket som är väldigt annorlunda, men som är svårt att riktigt beskriva. Jag har iallafall kommit fram till en sak. Den största skillnaden mellan USA och Sverige är människorna och deras sätt att se på livet.

Här kommer en list på några synsätt som lätt kan leda till kulturkrockar:

1. Optimism/Pessimism
Svenskarna är som känt är väldigt pessimistiska, inte alla men många. Då någon undrar hur det är börjar vi gärna med att beskriva de negativa sakerna. Om någon säger "Vilket fint väder det är idag" kan svaret från en svensk låta "Ja visst, men i morgon skulle det bli regn". Vet inte hur detta kommer sig, men det är alltid lättare att prata om de negativa sakerna. Jag själv kan vara väldigt pessimistisk. Här är det inte på det sättet. Alla är ständigt optimistiska och kan se något bra i allt som händer. Éxempel: Jag pratade en kväll med Angelo, en vän till familjen, om skillnnaden mellan svenskarnas och amerikansernas syn på livet. Han sa till mig att han blev lycklig varje dag när han slog upp ögonen bara för att han levde. Han var med andra ord glad för att han vaknade och menade att han lika gärna kunde ha dött under natten och aldrig vaknat mer. Detta gjorde honom så glad att det höll i sig hela dagen. Vem vill inte ha en sådan livssyn?

2. Tidsperspektiv
Vi svenska är väldigt noga med tider. Säger man en tid är det den som gäller. Kommer någon försent skapar dertta stor irritation och är, om det händer upprepade gånger, ett tecken på nonchalans. I amerika är tider inget som prioriteras. Man dyker upp till exempelvis en middag när man känner för det. Om du blir bjuden hem till någon klockan sju så räkna inte med att de är hemma och agtt maten står på bordet. För amerikanerna är det inte viktigt vilken tid du kommer utan hur du är när du kommer. Bättre att vara sen och på bra humör, umgås kan vi göra hela natten. Detta är något som lätt kan leda till kulturkrockar och som tar ett tag att komma in i. Jag undrar hur jag ska klara av att komma i tid till skolan då jag kommer hem.

3. Matvanor
Den skillnaden mellan Sverige och Amerika som svenskar  tror sig vara mest medvetna om är matvanor. Det finns gott om fördomar om vad amerikaner stoppar i sig och några av dem är förstås sanna, men långt ifrån alla. Att alla här lever på snabbmat stämmer naturligtvis inte. Visst finns det många snabbmatsrestauranger, men det finns minst lika många salladsbarer och sushiställen. Där jag bor äter familjerna väldigt nyttigt, mycket bättre än hemma, och tränar som galningar. Det finns inga lönnfeta fyrtioåringar vid poolen här inte! Min familj samt grannfamiljen är dessutom väldigt noga med att äta ekologiskt. Ibland kan nyttigheten nästan gå till överdrift. Det finns inte en matförpackning där inte kaloriinerhållet står med stora bokstäver på framsidan. Allt finns i "100 calorie pack" och varenda tidning och tv kanal är full med tips och råd om hur du lever nyttigt, tappar pounds och tränar rätt.

Tyvärr gäller inte samma nyttighetshets när det ska handlas mat till barnen. Om föräldrarna äter bra mat så äter barnen totalt crap. Till frukost intas våfflor med sirap eller sockarde flingor, lunch består av macka med "PAJ"  PeanutbutterAndJelly, med andra ord jornötssmör och sylt och till middagen serveras macandcheese (makaroner med ostsås) samt chickennuggets. Emellan dessa fantastiska måltider intas snack bestående av chocolatebars, cheesesticks och frusen yogurt.. Det tar emot för mig att se "mina" barn äta detta ska ni veta, men efter en månads evigt bråkade har jag givit upp. Av de andra au pairerna har jag fått rådet att tänka "Det är inte mina ungar" vilket är det enda som fungerar.

Något annat som skiljer när det gäller matvanor är tiderna man äter på. Barnen äter frukost, lunch och middag vid tider som vi i Sverige anser normala, medan föräldrarna ibland skippar lunchen och inte äter middag förens klockan 10 på kvällen. Detta har för mig varit en svår omställning. Jag är van vid att äta middag vid senast 8 och att vänta till 10-11 är ibland outhärdligt då man ätit lunch med barnen vid halv 1. Det är svårt att hitta en balans för hur mycket man ska äta emellan så att man inte blir för mätt men samtidigt inte så hungrig att man går och småäter på allt smarrigt som finns i huset. För er som inte har reagerat på det än så äter inte barnen med föräldrarna, aldrig någonsin. Detta låter väldigt konstigt i en svensks öron eftersom det är genom de gemensamma måltiderna som familjen samlas och umgås med varandra.

4. Utstrålning
Jag pratade tidigare om att Amerikaner har en väldigt optimistisk syn på livet. Detta gäller även synens på sig själva och på varandra. I Sverige är det fult att prata för mycket om sig själv och vi missunnar ofta personer som det går bra för. Här tänker man inte så. Amerikaner är ett väldigt socialt folk. Du behöver aldrig vara rädd för att vara ensam då du kommer som ny till ett ställe. Innom fem minuter har du hälsat på alla och känner dig som en i gänget. I Sverige krävs det ett antal öl eller drinkar för att du ska våga ta kontakt med folk på en fest, här behöver du inte oroa dig. Du kan vara spiknykter och ändå ha hur trevligt som helst. Varje morgon då jag ger mig ut på min dagliga löparrunda möter jag folk som glatt hälsar, vinkar eller frågar hur jag mår. Åker det förbi en bil är det bara sätta upp näven och vinka. Angelo, igen, kunde inte förstå att vi i Sverige inte hälsar på folk som vi inte känner på stan. Han sa att han nog inte skulle klara av att besöka Sverige om han inte fick prata med de han träffar.

5.Drink and Drive
Begreppet "Don´t drink and drive" finns inte här. I Sverige avväger folk på allvar om det är okej att köra bil dagen efter ett glas vin. Här tar folk bilen till puben för att ta några drinkar. Detta är något som skapar en inre konflikt då man tvingas åka med någon som har druckit. Hmma skulle man lätt vägra, men här är det inte lika enkelt för det finns inga andra sätt att ta sig någonstans än i bil. Lokaltrafik - glöm det. Gå och cykla - skrattretande det finns inga cykel eller gångbanor. Allt som finns är motorvägar.

Som ni ser finns det en hel del skillnader mellan den svenska och amerikanska kulturen. Skulle kunna skriva mer men jag antar att ingen skulle orka lära det. Hoppas iallafall att ni som har undrat har fått lite mer kött på benen. ;) 

Golf - ett måste i övre medelklassen

Att resa ett år till USA ger en fullt med nya upplevelser, som att spela golf t.ex. Klart att man kan spela golf hemma, men jag har aldrig gjort det därför att jag inte har släktingar eller vänner som gör det. Här däremot spelar de flesta golf och idag fick jag chansen att fäla med barnens mormor och morfar, som flyttat till USA från Sverige enbart för golfens skull, ut på banan. Barnen var givetvis med och uppförde sig hyfsat då vi väl kommit ut på banan. Lite bråk var det innan om vem som skulle köra golfbilen, jo jag har fått åka i en sådan också.



Då vi kommit ut på övningsbanan fick jagf en stunds privatträning med morfar Bosse. För er som tror att golf är "a piece of cake" ta er i häcken. Det var supersvårt! Tusen saker att tänka på samtidigt och en aning frustrerande att efter två minuters förberedelse svinga och missa bollen. Jag har blåsor i hela händerna. Lättare var det dock att putta, och roligare också för den delen. Tur för oss att det var molnigt, annars hade vi nog dött av värmeslag. Kul var det iallafall och som sagt: Man testar på nya saker varenda dag i detta speciella land !


RSS 2.0