Merry Christmas from the other side!

"...I wish you a Merry Christmas, and a Happy New Year!" "So this is Christmas.... and what have I done?"

Ja... hur firar man jul på andra sidan? Vart ska jag börja? En månad sedan? Tror jag skippar det och börjar tisdagen den 23 december istället. Det var en bra dag. Gick upp extra tidigt för att få mig en pratstund med Australien, som varade i 2 ½h. :) Därefter drog jag till ACME med Emmy i jakt på marsipan. Det tog ett rätt bra tag att leta fram det bland hyllorna, men med lite hjälp av Jennys pappa som vi lyckades stöta på mellan crackers och glass, fann vi slutligen de små och svinigt dyra paketen som vi inhandlade tillsammans med karamellfärg och blockchoklad för  $ 26. Den här julen har ruinerat mig! I vilket fall så kunde vi med hjälp av få ingredienser slänga ihop: Marsipangodis, krokofanter (marshmallows doppade i choklad och strössel), knäck, fudge och chokladkola. Det första tre sorterna blev bra, barnen fick tillverka mermans och färgade ringar av den ilsket röda, gröna och blå marsipanen, men fudgen blev torr och hård som sten och kolan blev till soppa. Inte så lyckat kanske, men vi tycker ändå vi har varit duktiga det här året so, helt på egen hand, har fixat: Lussekatter, pepparkakor plus hus, julgodis och risgrynsgröt. Det sistnämnda slängde vi nämligen ihop sent på kvällen för att kunna njuta av till frukost på Julaftons morgon. Då 16 portioner gröt äntligen kokat ihop gick vi (jag, cat och Emmy) ned till mitt rum och myste i skenet från tända ljus innan vi kröp ned i min säng alla tre för att ha "Sleepover" och vakna upp tillsammans på Julaftonsmorgonen.



Trångt som tusan var det under natten, Cat har vissa problem med att ligga still då hon sover, men jag har varit med om värre. Mysigt var det iallafall och jag gjorde mitt bästa för att inte väcka dem då jag smög upp klockan 7 för att hälsa God Jul åt Australien. Då de andra till slut vaknat, med lite hjälp av barnen, öppnade vi paketen vi köpt åt varandra. Fick trosor av Emmy med veckodagarnas namn på och en döskallescraf av Cat bl.a. Trevligt! :) Sdean gick vi upp och åt risgrynsgröt med familjen. Fick även paket i min julstrumpa, lite bra att ha saker till Florida samt en ram med ett fint kort på barnen. Då Emmy och Cat, tor det eller ej men värdföräldrar och mormor/morfar var hemma, började jobba kopplade jag åter igen in webcamen för dagens samtal med släkt och familj. Nio pers allt som allt som alla skulle synas i webcamen, så lite rörigt blev det. Samtalet varade inte så länge, men det var jätteskoj att se dem alla igen och höra deras röster. Kan tyvärr inte uttala mig om deras paket för jag har inte öppnat dem än, det står överst på listan då jag är klar med degt här inlägget. Har dock ingen aning om vad jag ska få, för jag har inte önskat mig något, vilket är så spännande! Det känns som att vara barn igen. :)



Dagen var väldigt lugn. Varx den enda som var ledig så jag växlade mellan att glasera julkakor i Cats hus och att äta lussekatter inne hos Emmy. "Firandet" började inte fören klockan sex (maten hade i och för sig stått framme länge) då de 1h försenade gästerna kom. Det blev riktigt svenskt, även om mängden olika rätter inte var lika väl tilltagen som hemma, med sill, potatis och gräddfil, köttbullar, prinskorv och skina. Vi "vuxna" åt inne i matsalen och drack snaps i mängder samtidigt som vi sjöng snapsvisor med svengelsk text. Riktigt trevligt hade vi minsann med Jennys pappa som körledare.



Vid åtta kom så äntligen Tomten! Vanligtvis brukar Bosse även stå för denna underhållning, men i år hade vi den riktiga här. I föregående inlägg la jag upp en bild på Donnys pappa i skjorta och tomteluva. Då var det bara kostymen som saknades, vilket han hade denna kväll med resultatet "Jultomten finns". Världens mysigaste var han också där han satt, med barnen i knät, och delade ut paket. Jag fick minsann flera paket av tomtefar inehållande sockar, temugg, t-shirt, halsduk och presentkort på manikyr. jag måste ha varit snäll i år ;) Barnen fick såklart massor av paket, och jag tror de blev glada för mina saker även om de inte hade någon aning om att de avr från mig då de rev papperet av sakerna utan att läsa vem de fått dem ifrån. Glada var de iallafall, som det ska vara och julkänslan blev starkare än någonsin förr, så även nostalgin.



Till slut var det dags för efterätt, frozen cheesecake, och miglen till klockan 11 då alla glada och alltför mätta troppade av hemåt. En anorlunda jul, men helt klart bra, och än är den inte slut. Här firar vi minsann jul två dagar och mer paket finns att öppna. Det ska jag gå och göra nu, och sedan borde det vara dags att packa med tanke på att jag åker till Flrida om några timmar. Har inte ens börjat, dåligt Alex! I vilket fall så önskar jag er alla en rigtigt Merry Christmas and A Happy New Year!


X-mas starts with martinis

God Jul på er svennebor!

Bara tre dagar kavr nu, det närmar sig minsann! Idag gjorde jag, för tredje gången, den sista julshopnningen i Christiana mall. Nu är ÄNTLIGEN alla julklappar inhandlade. har jag glömt någon får de allt ta och skylla sig själva! Inslagna är de ockkså och täcker nu, passande nog, min "julgransfot" i form av en brun papperskorg. Värmeljusen med vanlijdoft är tända och jag tänkte skriva ett sista inlägg före jul innan det är dags för sängen.

Helgen har varit trevlig. Fredagskvällen tillbringade vi återigen hemma i Dan´s lägenhet i sällskap av honom, ett antal polare och de, vid det här laget självskrivna, röd kopparna med tillhörande pingisbollar. Tog det dock lugnt med drickandet med tanke på att det var JAG som fått ta bilen över natt och därför skulle köra hem nästa dag. FYI (för att vara lite fånigt amerikansk) så var jag den första au apiren någonsin i min familj (vilket motsvarar nummer 7) som fick ta bilen över natt. Hedrande och aningen stressande då jag låg sömnlös större delen av natten i skräck för att något skulle hände med den älskade röda bilen. Jag behövde dock inte oroa mig, bilen kom tillbaka innan 10 nästa dag utan en repa! Om inte jag var full så var iallafall vår värd det. Han gick runt och kallade alla mindre trevliga saker hela kvällen (vilket är väldigt olikt den annars  snälla och försynta Dan) och skrev mig en lapp med texten "Dear Alex... I hate you! You kicked my ass in beerpong. Fuck you! //Dan <3" Han ångrade sig extrem nästa dag och bad mig att jag skulle slänga den. Det kan han glömma! Jag sparar allt lappar, bl.a. de jag får från barnen där de ber om förlåt då de varit dumma, och kommer att sätta in dem i min scrapbook då året är slut.



Lördagen var nästan för lugn. Var tvungen att sitta hemma och passa mitt yngsta värdbarn som hade kräksjukan medan Jenny var ute på ärenden. Lite lagom lagom roligt på min "lediga" dag, men det gjorde mig iallafall motiverad att ha roligt på kvällens julfest. Grannarna hade bjudit in oss (och eventuella pojkvänner) till "julmingel" och vi började förberedelserna klockan sex med smink, plattång och Cookiedough-glass. Klädvaet slutade på svart hängslekjol och Cat´s röda t-shirt samt ett, faktiskt lyckat, försök att komma i klackskorna igen efter att precis ha läkt ihop såren från Miami. Med Lauras ovärdeliga martiniglas i händerna traskade vi bort mot grannarna och stötte på vägen på ett gäng Christmascarloers som, likt på film, gick runt mellan husen och bjöd på sjönsång och julstämmning. Inte förvånande var vi blen de första som kom till partyt, även om vi var 10 min försenade, men vi klampade in och fick snabbt ett glas vin i handen och så var det bara att sätta igång att migla. Efter hand droppade mer och mer folk in, barnen levde rövare i källaren och  vi umgicks civilicerat på övervåningen med drinkar och apertisers i mängder. Försökte till en början att behärska mig, men efter ett tag blev begäret för starkt och alldeles för många kex med ostdipp, räkor och oliver sköljdes ned med vinet och så småningom även Margaritas som  Peter  välvilligt mixade ihop till oss. Vi pratade med alla möjliga människor, en del kända sedan tidigare men också många nya ansikten. Kvällens underhållning stod barnen för i form av julsång nere i källaren och fotografierna togs av skälvaste jultomten i egen hög person. Donny´s (Cta´s värpappa) ser nämligen ut precis som jultomten och var dessutom, kvällen i ära, iförd en tomteluva så julstämning var inget som saknades.



Allt eftersom kvällen led blev vi bjudna på fler och fler drinkar utan mästerbartendern Peter som överträffade sig själv med en supergod äppelmartini i slutet av kvällen. Lagom till att de flesta sagt adjö dök Doug upp i sällskap av Angelo, som jag genast hamnade i diskussion med. Han gav mig återigen en lektion i livsfilosofi (han pratar som han left i hundartals år trots att han bara är trettio) och lärde mig även några fraser på spanska, som jag tyvärr glömt bort, men de var definitift användbara om man ville diskutera killar på Miami beach ;) Vi skakade även hand på att dra på roadtrip upp till Boston i april, vilket säkerligen kan bli något att se fram emot! Vid tvåtiden började kvällen lida mot sitt slut och jag traskade, lite lagom salongsberusad, hem i mina klacskor som jag lyckats behålla på hela kvällen utan alltför stor smärta. 



Det var en ny upplevelse för mig att medverka på ett party av denna sort, men absolut en trevlig sådan. Kände mig väldigt vuxen, på ett bra sätt, och var glad över att ha fått chansen att komma hit och uppleva en ny sorts sätt att umgås. Fria drinkar och Michelles obeskrivligt goda fugde lär vara svårt att överträffa på en svensk julfest, men naturligtvis inte omöjligt. Det är trots allt människorna och stämmningen som är det viktiga! 

Pepparkakshus a la Sweden

Cat tyckte att jag skulle skriva ett inlägg om pepperkaksbaket, så här kommer det:

Är man borta från Sverige vid en sådan viktig tidpunkt som jul är det klart att man ska göra vad man kan för att känna sig hemma. Detta inefattar gran på rummet, köttbullar på IKEA och bakning av lussekatter och pepparkakor. Lussekatterna klarade vi av förra veckan, men jag fick ändå ta och göra en ny sats redan i tisdags för Jenny hade lovat att ta med till Svenska skolan. Probelmet var bara att då hon sa det samma morgon hade vi varken: saffran, mjöl, jäst, russin, smör eller mjölk hemma. Bra planering där! Tur att Cat har tillgång till bil så att hon kan skjutsa runt på mig då jag behöver inhandla diverse ingredienser till olika bakverk. Goda blev de allt och större än de förra. Då barnern inte såg passade vi även på att göra lite andra former på "katterna" än de klassiska spiral/åttorna det brukar vara. Dessa åt vi dock upp inna någon hann se dem :P



Tisdag kväll efter träningen drog vi återigen till affären för att införskaffa nödvändiga produkter för en svensk pepparkaksdeg. Problem nummer 1: sirap. Visst har de sirap i det här landet (hur skulle man annars kunna äta pannkakor?) men inte den vanliga svenska som man använder till bakning. I det här landet bakar man nämligen inte själv, så länge man inte anstränger sig ordentligt och slänger ihop en Shak´nbake. Två ugnar har de minsann men inga vettiga plåtar. De som finns är små som tusan och inte direkt det man behöver då man ska göra "en sisådär 500 pepperkakor". I vilket fall så tog vi den dyraste sirapen och hoppades att den skulle vara bra. Problem nummer 2: bikarbonat. Inte fick vi mycket hjälp av snubbarna vi frågade på ACME. Det enda de visste var att jäst fick degen att resa sig och jag förklarade åtskilliga gånger att det inte var vad vi sökte. bakpulver var det inte heller för det heter samma sak hemma. Till slut, efter lite hjälp av några snälla tjejer, enades vi om att köpa baking soda och hoppas på att det skulle fungera. (Fick sedan veta av mormor, som minsan slagit upp det, att det var baking soda vi skulle använda vilket var tur det.) Klockan halv 10 satte vi så igång att slänga ihop pepparkaksdeg hemma hos mig. Emmy knådade på som hon aldrig gkort annat och före 11 hade vi en fast, alldeles för mörk och illaluktande, gigantiskt degklump klar att ställa in i kylen i väntan på kommande dag.

Igår var alltså stora pepparkaksbakar-dagen och vi satte, så fort småbarnen kommit hem från skolan, igång att försöka mjuka upp den då stenhårda degen. Emmy satte igång att göra hjärtan, som inte blev så dumma trots allt, och efter det stjärnor som vi glömde i ugnen tills de fått en härligt gyllensvart färg. Dem ska vi använda som juldekorationer! Barnen kom upp och gjorde "gingerbreadmen" och "candycanes" men tröttnade efter ungefär 10 min då de inte fick äta mer deg. Då satte vi istället igång att göra hus. Jag ritade mallar till ett vanligt hus, samt en båt medan Cat gjorde en igloo genom att sätta papperkasdeg över en skål och sedan grädda. Större delen av dagen tog baket och jag missade "passande" nog städingen då jag hade ett gräl med Nik som slagit Elin och mig med sin ryggsäck.



Efter denna ansträngande dag blev jag inte alldeles överlycklig av att få frågan om jag kunde jobba kväll, men Cat och Emmy var snälla nog att komma över och hålla mig sällskap och vi satte, så fort barnen var i säng, igång att limma ihop våra hus. Det luktade bränt socker, som alla på något konstigt vis tyckte luktade gott, i hela huset och vi var inställda på att få slänga ett antal köksverktyg som fallit offer för det stenhårda sockerklistret men på något vis lyckades vi rädda allt från soptunnans mörka gap. Huset satte vi ihop utan problem och det blev riktigt tjusigt. Båten däremot blev inte lika lyckad då vi insåg att vi inte hade något bakstycke att "limma" fast. Detta kunde dock inte hindra vår kreativitet utan vi gjorde snabbt om båten till en, något udda, kyrka. Igloon blev jättefin och av "båthuset" blev det ett utedass. Inte illa på en onsdagskväll! Idag införskaffade vi slutligen alla nödvändiga tillbehör för att, som kronan på verket, dekorera dessa "pieces of art". det ska få bli barnens uppgift i morgon.



Och vad blir nästa projekt? Julgodis så klart! det ska bli julveckans stora utmaning...

Peaches and Coconuts

Så är den över, Luciahelgen. trevlig var den, mestadels, och nu är det bara en helg kvar till jul (och tills jag har varit här ett halvår). Helt sjukt vad fort tiden går. Jag lär ju snart vara 40 och en tredjedel genom livet...

Helgen började med jobb till klockan halv 10 fredag kväll. För tredje fredagen i rad gick värdföräldrarna ut för att "ta en drink" och jag satt hemma med barnen. Denna gången var det dock helt okej för jag hade ändå inget att göra då Cat var med pojkvännen och Emmy firade Hanuka med familjen. (De är i allmänhet inte religiösa men tycker om att ge bort presenter och firar därför både Hanuka och jul.) Såg därför på Sky High med barnen två gånger varefter jag gick upp och lade yngsta värdbarnet som var hängig och på gränsen till feber. Då föräldrarna var hemma smög jag över till grannen där jag började titta på en rockbandsmokumentär (fejk dokumentär) om ett rockband från 1984. Bruce var extremt entusiastisk över denna, lite sega men ändå intressanta, film men Emmy och Laura var inte lika roade så vi såg bara halva. Ska nog se fortsättningen plus en massa andra crazy filmer med Bruce någon dag då de andra har annat för sig ;)

Lördagen var fullpackad och inleddes passande nog med en försovning från min sida. Vaknade 45 min efter det att klockan skulle ha ringt med äldsta värdbarnets ansikte ca 2 cm från mitt. sara fyllde nämligen 6 år så vi gick, på svenskt vis, in med paket och frukost på sängen. Av mig fick hon ett gosedjur och ca 20 paket tuggummin. Då jag halft hysteriskt hoppat in, och ut, ur duschen och proppat i mig en macka bar det av till kyrkan för luciaövning. (Av någon anledning hade vi vårt tåg den 14). Efter en timmas marsherande emellan kyrkbänkarna drog vi iväg till Concord mall för att leta julklappar, och sedan därefter (med mellanlandning på Dunkin Donuts) till Longwood Gardens där månadens au pair träff skulle tillbringas. Vi hade i veckan fått ett långt mail, i illröd text och med tusen utropstecken, där vår ledare poängterade hur otroligt viktigt det var att komma i tid. "Åk i tid för det kan vara mycket trafik", "Är ni inte där exakt kvart över fyra räknas inte närvaron!" osv. Vi såg minsan till att komma i tid, men gjorde hon det? Inte då! Klockan halv sex gick vi till slut in utan henne, lagom irriterande. Väl inne i "trädgården" var det iallafall mysigt, om dock lite kallt. Det var en park utomhus med lampdekorerade träd och buskar samt en stor inneträdgård med blommor och pyntade julgranar. Emmy och jag fick ett ryck och betedde oss allmänt underligt, för att hålla värmen uppe, men kul hade vi iallafall. Då vi lagom stelfrusna kom hem tog vi det lugnt och hängde hemma hos Emmy där vi åt tårta med glass och såg på Eurotrip. Helt okej avslutning på dagen.



Väcktes ungefär en timma tidigare än jag planerat i morse av ett sms från Emmy som frågade om jag skulle följa med till gymet. Ett sådant erbjudande säger jag såklart inte nej till en söndags morgon, även om det slutade med att det var jag som körde. 30 min på löpbandet och man känner sig lite mänskligare igen. Hem och duscha, snacka en stund med föräldrarna via Skype och sedan bar det iväg till kyrkan. Försenade var vi, som vanligt, så lite stressade var vi allt då vi, tillsammans med två andra svenska au pairer, trippade upp för trappan till balkongen för att inleda framförandet med Jul Jul och Gläns över sjö och strand. Det gick bra, tyckte jag iallafall, och sedan var det dags för det "verkliga" luciatåget. Det gick också smärtfritt och helt plötsligt var vi tillbaka hemma igen där vi förberedde för "efterfest"/födelsedagsklas. Jenny hade bjudit in hela grannskapet plus ett antal andra gäster på svensk julmat och det serverades glögg (aningen tillspetsad med diverse olika alkoholhaltiga vätskor), laxmackor och Janssons frestelse. Underbart gott! Upptäckte också att sill minsann inte är så dumt. Det är konstigt hur mycket man börjar tycka om svenska saker bara för att man inte kan få dem längre. Jag, Cat och Emmy stod för undanplockning och disk och var även värdar för "Fiskdammen" som vi hade med barnen. Fick något alldeles gräsligt med uppskattning över detta, vilket var väldigt glädjande, och gör att man med nöje gör det  någon annan gång också - alldeles frivilligt. Kvällen avslutades med en diskussion om kulturskillnader och olikheten mellan svenskar och amerikaner. Jamie påstod att amerikaner är som persikor - mjuka och juiciga på utsidan och lätta att tycka om, men med en hård kärna av hemligheter längst in som är i stort sett omöjlig att knäcka. Européer däremot, och särskilt svenskar, är som cocosnötter med ett hårt skal av dignitet och som är svåra att nå fram till, men som är mjuka och lättsamma på insidan. Kan defintift se likhetena med detta och kan utan svårighet se mig själv som en cockosnöt. Donny däremot hade lite svårare att acceptera faktum att han var en persika och ville istället likna sig själv vid ett halvruttet päron - "Lite bruna fläckar, inga riktiga proportioner och mujuk raktigenom, men med uppfriskande smak!"


Christmas is getting closer...

Bara två och en halv vecka kvar till jul..
Känns både exciting och sorgligt på samma gång. Kommer nog att kännas väldigt konstigt att för första gången sedan jag föddes fira jul någon annastans än hemma. Har iallafall köpt dem en massa julklappar och skickat hem. Portot blev svindyrt men det är de värda. Nu återstor "bara" att komma på vad jag ska köpa till alla här, vilket inte är någon liten skara. Har en så länge bara köpt ½present och jul närmar sig med stora steg. Nu känns det, till skillnad från för en månad sedan då amerikanerna började räkna ned, som att det inte är så värst långt kvar. Lite stressande faktiskt, men ganska kul.

Om ni tycker att jul är stort hemma så har ni definitift aldrig varit i Amerika. Här är det, som allt annat, STORT. Julgranarna är stora med så mycket pynt att man knappt kan skymta den gröna färgen under, julkransarna på dörrarna är stora och de stora husen är täckta av lampor (vissa hus är så dekorerade att man undrar hur de över huvud taget har tid till annat än att pynta och vart tusan de förvarar alla saker under resten av året. En redfskapsbod räcker inte långt till där!) Det finns radiokanalar som i en månads tid enbart har spelat jullåtar och affärerna har haft X-mas erbjudanden under hela hösten. I början försökte jag streta emot lite för agtt inte bli alltför trött på det innan julen ens varit här, men nu har jag släppt taget och låtit mig svepas med i den spirande julglädjen. Jag tänker dock inte ge upp allt vad traditioner heter utan ska gå in så mycket som möjligt för att få in de svenska "måstena" i de amerikanska hemmen. Som tur är kommer min värdmamma från Sverige vilket innebär att vi firar jul den 24 tillsammans med mormor och morfar med svenskt julbord, men enbart julafton räcker inte. Jul handlar om hela december med Advent och Lucia. Något julkalender har de inte här, men som tur är finns internet där man kan gå in på SVT:s hemsida och titta på avsnitten samma dag som de sänds hemma i Sverige vilket jag har tvingat mina barn att göra med mig. Men det viktigaste är jul inte julkalendern, eller tända ljus på Advent utan, såklart, lussekatterna! Detta anammade jag, Cat och Emmy i fredags och drog igång lussekattsbakandet tillsammans med våra yngsta barn. En sats var gjorde vi och hela köket var fullt med dessa härliga, glua bakverk, så jag ska nog klara mig på det åtminstonne ett tag framöver. Nästa vecka är det pepperkakor som gäller.



Lördagsmorgonen tillbringades, återigen, i Svenska kyrkan i Wilmington där vi en en gång övade uttalet på "Tip tap" och "Natten går tunga fjät". Då vi var klara med sjönsången fick Jenny infallet att dra till Philadelphia och Svenska muséet där de hade julmarknad och Luciatåg. Vi åkte dit och fick en stund att gå och mysa bland halmbockar juldukar innan vi klämde in oss på en balkong för att se tomtenissar, pepparkaksgubbar och stjärngossar uppträda för svenskar som amerikaer och sprida julkännsla i decemberkylan. Det bästa av allt var att de serverade svensk julmat. Vi åt köttbullar med lingon och drack glögg och blev så glada och patriotiska som man någonsin kan bli. Värst var Emmy som närapoå grät vid synen av Janssons Frästele (Janssons temptaion ) trots att hon bara varit här i dryga tre månader. En kul upplevelse var det iallafall att se och höra amerikanerna beskriva de svenska jultraditionerna.



Om gårdagen var starten på införandet av svenska traditioner i grannskapet så var dagen definitift fortsättningen. I morse hoppade vi in i Cat´s bil och drog iväg till IKEA för att leta julklappar samt inhandla diverse nödvändiga  tillbehör till julbordet. Jag hade fått med mig en lång lista av Jenny på saker att införskaffa, såsom glögg, matjesill och pepparkakor. Bilen blev närapå fylld till bredden av matvaror och choklad och Cat lyckades givetvis se till att de alla blev dränkta i glögg då hon missade att sakta ned för ett fartgupp så en av flaskorna gick sönder. Innan vi vände hemåt för att packas ur de lagom kladdiga varorna hade vi dock ett viktigt ärende till att uträtta, nämligen införskaffandet av julgran. Mitt rum var så lite juligt som det kunde vara och detta tänkte jag snarast ändra på. Måste jag tillbringa julen "för mig själv" kan jag åtminstone göra det i sällskap av en gran, i det här fallet en 1,3 m hög plastgran införskaffad på The Home Depot pyntad i rött och silver från IKEA och istucken i en papperskorg från badrummet. Riktigt tjusig blev den, men tyvärr var sladden till lamorna, som alltid, för kort så jag kan inte tända den (om jag inte vill ha den mitt framför fönstret där datorn står) förän (se på det du mormor!) jag införskaffat en förlängningssladd. Lite mysigare har här iallafall blivit och med Swedish Fish, värmeljus med äppel/kaneldoft samt jullåtar från Youtube känner jag mig redo för en jul på andra sidan Atlanten!


Like in the movies

MIAMI - Världens bästa stad!
Har just, eller rättare sagt igår natt, kommit hem från den bästa semestern ever! Vilken prefekt stad: varmt, tonvis med klubbar, världens finaste strand med klarblått vatten som kryllar av heta killar! Ska ta mig tusan flytta dit, när jag blir äldre och rik ;)



Det hela började för sisådär 1 ½ månad sedan, då jag, Cat och Emmy satt och uttråkat passade barnen, som vi kom upp med idén att åka iväg någonstans över Thanksgiving (den enda långhelgen under hela hösten då vi var lediga och hade chans att hitta på något). Först pratade vi om Chicago och sedan kom någon av oss upp med förslaget Miami, på skämt. Nästa dag hade vi bokat biljetter och dagen efter det hotell. Dyra som snus var de, men vad betalar man inte för några dagar i solen? Sedan började nedräkningen, och den var lååång. I onsdags var det iallafall dags. Efter en halv veckas jobbande (heldagar till på köpet)  packade vi väskorna och hoppade in i Donnys nya balla bil på väg mot Phillys flygplats. Vi hade blivit varnade för att det var den värsta resdagen på hela året och att flyget säkert skulle vara försenat, men det var det lyckligtvis inte och vid elvatiden klev vi av pålanet i Miami. Efter en stunds dividerande kom vi fram till att taxi nog var det bästa sättet att ta sig ned till South Beach, där vårt hotell låg. Vid tolvtiden checkade vi in och blev direkt erbjudna en drink i baren, vilket vi såklart inte sa nej till då de inte kollade leg. (För er som inte vet är det 21 som gäller för att få dricka i USA, och 16 för att få köra bil?!) Därefter gick vi ut på en promenad för att spana in staden vi skulle tillbringa de närmsta dagarna i, och det finns bara ett ord som beskriver den - WOW!

Väcktes tidigt nästa morgon av en skönsjungande Emmy som var oförskämt pigg och ryckte täcket av mig och Cat. Eftersom hotellet vi bodde på inte serverade frukost köpte vi oss en macka på vägen som vi intog med full njutning på stranden. Sedan var det dags att jobba på tanen (brännan) och att spana in alla snygga förbipsaaerande killar. Bakom oss låg en drös heta fransmän, men innan vi hade hunnit få kontakt med dem traskade två killar i extremt fula solbrillor upp och började snacka. Inledningsrepliken var "Hej! Vi kom nyss hit (till Miami) och vi undrar om ni vet vad man kan hitta på här om kvällarna?". Vi talade om att vi tyvärr också var nya, men bytte iallfall nummer. Det visade sig sedan att de bodde hos en kille som var uppvuxen där och som mycket väl visste vad som fanns att göra om kvällarna. Det var iallafall så vi träffade killgänget som vi kom att hänga med resterande tiden i Florida. Eftersom det var Thanksgiving kände vi oss tvugna att testa på lite av den klassiska maten och åt därför middag på en restaurang som serverade Thanksgivingmeal bestående av bl.a. den klassiska kalkonen och pumpapaj. Helt okej, men inget speciellt. Då vi hängt lite i baren på hotellet hörde killarna från beachen av sig, för övrigt militärer i amerikanska armén, och de kom och plockade upp oss. Efter ala varningar vi fick innan vi åkte om vad som kan hända om man följer med främlingar hem (t.ex. att vakna upp nästa dag i ett badkar med is och stulna njurar) tycker man kanske att vi borde ha varit lite försiktigare, men vi tänkte att varför inte ta chansen då den kommer. Kan berätta att det var ett gäng toppenkillar som inte gjorde annat än beskydda oss under hela tiden vi var där.



Är man i Miami är det klart att man ska gå ut och dansa tänkte vi och "infödingen" av militärerna var 25 och kände till vilka ställen som var bra. Tyvärr kände han inte till hur man tog sig dit och vi traskade runt i säkert en timme, vilket var mäkta plågsamt i nya högklackade skor, innan vi hittade rätt. Under dagen hade vi blivit tilldelade ett VIP-pass och med en pratsam 25 åring gick allt som smort, tills de bad om leg. Vi hade inte tagit med det eftersom det ändå visade fel ålder, men vi fick i efterhand veta att om vi bara hade haft det hade vi förmodligen blivit insläppta iallafall. Vad som fällde oss på mållinjen var att en av killarna, också underaged, hade "fel" skor på sig. Snacka om känsligt.. Så ingen dans blev det första kvällen, däremot skoskav med sår och blåsor över hela fötterna. Detta firade vi med att spela soccer på beachen nästa dag mot våra nyfunna vänner, som vi dessutom slog. Inte illa av tre svenska au pairer mot ett gäng militärer! Kvällen bjöd på beerpong hemma hemma i deras lya, vilket vi även det slog dem i. Den natten sov jag cirka en timma under ett lakan på golvet, men ingen fara, den sömnen tar man igen på beachen! Sista dagen i solen var blåsig, men vi njöt till fullo och brände sönder oss totalt. Jag var den enda som varit vettig nog att smörja in mig med solskydd, men inte hjälpte det, jag var ändå röd som en kräfta på kvällen. 



Sista natten i Miami var den absolut bästa kanske i hela mitt liv. Vi gick ut och åt middag varefter vi hamnade i hotellbaren i väntan på killarna som vi skulle göra ett nytt försök att cluba med. Det var då jag träffade honom - mitt livs kärlek, en 20 åring karatemästare från Australien. Han blev ditropad av bartendern och tog en shot med oss och vi började prata medan Cat och Emmy mixade drinkar iförda sombreros. Vi hade trevligt och alltför tidigt dök militärerna upp och jag var tvungen att slitas för att få min natt på dansgolvet. Då vi inte lyckades ta oss in på någon club den kvällen heller bestämde vi oss för att dra ned till beachen och hänga där istället, och åkte därför tillbaka till hotellet för att byta kläder. (Det behövdes ingen lång övertalning för att få mig ur klckaskorna och klänningen och i jeans och converse.) Vem sitter kvar i baren då vi  klampar in igen, om inte min trevliga australiensare. Tog mod till mig och frågade om han ville följa med, var dock lite osäker på vad de andra killarna skulle tycka om rivaliteten, men han sa ja och var trevlig nog att få komma in i gänget. Väl nere på stranden började det som skulle bli den bästa natten i mitt liv. Det klickade mellan oss direkt och efter en inte alltför lång stund vandrade vi iväg längs stranden. Vi spenderade sedan hela natten i varandras sällskap, då han inte hade någonstans att sova. Rummet som han hyrde hade nämligen bara en säng som okuperats av hans polare med tillhörande flickvän. De hade tillsammans varit på rundresa i staterna i en månad men lyckats missa flyget hem samma morgon och därför blivit tvingade att stanna ett extra dygn. Ödet? Smärtan var stor då han klockan sex följande morgon traskade viäg mot bilen - flygplatsen - Australien. Fick hans adress, men jag kommer förmodligen aldrig att få se honom igen. :( 



Den här helgen har varit som att leva i en film. Miami är som man ser på TV, och om jag inte var speciellt imponerad av New York är jag desto mer förtjuts i  Floridas "huvudstad". Skulle definitift kunna flytta dit, eller iallafall köpa mig ett hus där. Är så otroligt glad att vi fick det galna infallet att dra dit över Thanksgiving för det var bara den prefecta saken att göra. det var superskönt att bara bli ledig från jobbet ett par dagar, sedan att tillbringa dem i solen och värmen räckte långt och så allt vi fick se och uppleva. Jag mötte kärleken, som på film, och blev av med den lika snabbt igen. Jag har fått se en av världens coolaste städer, fått solbränna, lärt mig att resa innom USA och hur mycket annat som helst som är värt att minnas hela livet. GO MIAMI!

 

RSS 2.0