Like in the movies

MIAMI - Världens bästa stad!
Har just, eller rättare sagt igår natt, kommit hem från den bästa semestern ever! Vilken prefekt stad: varmt, tonvis med klubbar, världens finaste strand med klarblått vatten som kryllar av heta killar! Ska ta mig tusan flytta dit, när jag blir äldre och rik ;)



Det hela började för sisådär 1 ½ månad sedan, då jag, Cat och Emmy satt och uttråkat passade barnen, som vi kom upp med idén att åka iväg någonstans över Thanksgiving (den enda långhelgen under hela hösten då vi var lediga och hade chans att hitta på något). Först pratade vi om Chicago och sedan kom någon av oss upp med förslaget Miami, på skämt. Nästa dag hade vi bokat biljetter och dagen efter det hotell. Dyra som snus var de, men vad betalar man inte för några dagar i solen? Sedan började nedräkningen, och den var lååång. I onsdags var det iallafall dags. Efter en halv veckas jobbande (heldagar till på köpet)  packade vi väskorna och hoppade in i Donnys nya balla bil på väg mot Phillys flygplats. Vi hade blivit varnade för att det var den värsta resdagen på hela året och att flyget säkert skulle vara försenat, men det var det lyckligtvis inte och vid elvatiden klev vi av pålanet i Miami. Efter en stunds dividerande kom vi fram till att taxi nog var det bästa sättet att ta sig ned till South Beach, där vårt hotell låg. Vid tolvtiden checkade vi in och blev direkt erbjudna en drink i baren, vilket vi såklart inte sa nej till då de inte kollade leg. (För er som inte vet är det 21 som gäller för att få dricka i USA, och 16 för att få köra bil?!) Därefter gick vi ut på en promenad för att spana in staden vi skulle tillbringa de närmsta dagarna i, och det finns bara ett ord som beskriver den - WOW!

Väcktes tidigt nästa morgon av en skönsjungande Emmy som var oförskämt pigg och ryckte täcket av mig och Cat. Eftersom hotellet vi bodde på inte serverade frukost köpte vi oss en macka på vägen som vi intog med full njutning på stranden. Sedan var det dags att jobba på tanen (brännan) och att spana in alla snygga förbipsaaerande killar. Bakom oss låg en drös heta fransmän, men innan vi hade hunnit få kontakt med dem traskade två killar i extremt fula solbrillor upp och började snacka. Inledningsrepliken var "Hej! Vi kom nyss hit (till Miami) och vi undrar om ni vet vad man kan hitta på här om kvällarna?". Vi talade om att vi tyvärr också var nya, men bytte iallfall nummer. Det visade sig sedan att de bodde hos en kille som var uppvuxen där och som mycket väl visste vad som fanns att göra om kvällarna. Det var iallafall så vi träffade killgänget som vi kom att hänga med resterande tiden i Florida. Eftersom det var Thanksgiving kände vi oss tvugna att testa på lite av den klassiska maten och åt därför middag på en restaurang som serverade Thanksgivingmeal bestående av bl.a. den klassiska kalkonen och pumpapaj. Helt okej, men inget speciellt. Då vi hängt lite i baren på hotellet hörde killarna från beachen av sig, för övrigt militärer i amerikanska armén, och de kom och plockade upp oss. Efter ala varningar vi fick innan vi åkte om vad som kan hända om man följer med främlingar hem (t.ex. att vakna upp nästa dag i ett badkar med is och stulna njurar) tycker man kanske att vi borde ha varit lite försiktigare, men vi tänkte att varför inte ta chansen då den kommer. Kan berätta att det var ett gäng toppenkillar som inte gjorde annat än beskydda oss under hela tiden vi var där.



Är man i Miami är det klart att man ska gå ut och dansa tänkte vi och "infödingen" av militärerna var 25 och kände till vilka ställen som var bra. Tyvärr kände han inte till hur man tog sig dit och vi traskade runt i säkert en timme, vilket var mäkta plågsamt i nya högklackade skor, innan vi hittade rätt. Under dagen hade vi blivit tilldelade ett VIP-pass och med en pratsam 25 åring gick allt som smort, tills de bad om leg. Vi hade inte tagit med det eftersom det ändå visade fel ålder, men vi fick i efterhand veta att om vi bara hade haft det hade vi förmodligen blivit insläppta iallafall. Vad som fällde oss på mållinjen var att en av killarna, också underaged, hade "fel" skor på sig. Snacka om känsligt.. Så ingen dans blev det första kvällen, däremot skoskav med sår och blåsor över hela fötterna. Detta firade vi med att spela soccer på beachen nästa dag mot våra nyfunna vänner, som vi dessutom slog. Inte illa av tre svenska au pairer mot ett gäng militärer! Kvällen bjöd på beerpong hemma hemma i deras lya, vilket vi även det slog dem i. Den natten sov jag cirka en timma under ett lakan på golvet, men ingen fara, den sömnen tar man igen på beachen! Sista dagen i solen var blåsig, men vi njöt till fullo och brände sönder oss totalt. Jag var den enda som varit vettig nog att smörja in mig med solskydd, men inte hjälpte det, jag var ändå röd som en kräfta på kvällen. 



Sista natten i Miami var den absolut bästa kanske i hela mitt liv. Vi gick ut och åt middag varefter vi hamnade i hotellbaren i väntan på killarna som vi skulle göra ett nytt försök att cluba med. Det var då jag träffade honom - mitt livs kärlek, en 20 åring karatemästare från Australien. Han blev ditropad av bartendern och tog en shot med oss och vi började prata medan Cat och Emmy mixade drinkar iförda sombreros. Vi hade trevligt och alltför tidigt dök militärerna upp och jag var tvungen att slitas för att få min natt på dansgolvet. Då vi inte lyckades ta oss in på någon club den kvällen heller bestämde vi oss för att dra ned till beachen och hänga där istället, och åkte därför tillbaka till hotellet för att byta kläder. (Det behövdes ingen lång övertalning för att få mig ur klckaskorna och klänningen och i jeans och converse.) Vem sitter kvar i baren då vi  klampar in igen, om inte min trevliga australiensare. Tog mod till mig och frågade om han ville följa med, var dock lite osäker på vad de andra killarna skulle tycka om rivaliteten, men han sa ja och var trevlig nog att få komma in i gänget. Väl nere på stranden började det som skulle bli den bästa natten i mitt liv. Det klickade mellan oss direkt och efter en inte alltför lång stund vandrade vi iväg längs stranden. Vi spenderade sedan hela natten i varandras sällskap, då han inte hade någonstans att sova. Rummet som han hyrde hade nämligen bara en säng som okuperats av hans polare med tillhörande flickvän. De hade tillsammans varit på rundresa i staterna i en månad men lyckats missa flyget hem samma morgon och därför blivit tvingade att stanna ett extra dygn. Ödet? Smärtan var stor då han klockan sex följande morgon traskade viäg mot bilen - flygplatsen - Australien. Fick hans adress, men jag kommer förmodligen aldrig att få se honom igen. :( 



Den här helgen har varit som att leva i en film. Miami är som man ser på TV, och om jag inte var speciellt imponerad av New York är jag desto mer förtjuts i  Floridas "huvudstad". Skulle definitift kunna flytta dit, eller iallafall köpa mig ett hus där. Är så otroligt glad att vi fick det galna infallet att dra dit över Thanksgiving för det var bara den prefecta saken att göra. det var superskönt att bara bli ledig från jobbet ett par dagar, sedan att tillbringa dem i solen och värmen räckte långt och så allt vi fick se och uppleva. Jag mötte kärleken, som på film, och blev av med den lika snabbt igen. Jag har fått se en av världens coolaste städer, fått solbränna, lärt mig att resa innom USA och hur mycket annat som helst som är värt att minnas hela livet. GO MIAMI!

 

Kommentarer
Postat av: Ulla Persson

Lyckans ost!

2008-12-03 @ 21:26:27
Postat av: elin o

Åååhh, lider med dig.. Men det låter rätt underbart på samma gång. Passar på att säga god jul! =) Kram

2008-12-08 @ 17:35:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0