Peaches and Coconuts

Så är den över, Luciahelgen. trevlig var den, mestadels, och nu är det bara en helg kvar till jul (och tills jag har varit här ett halvår). Helt sjukt vad fort tiden går. Jag lär ju snart vara 40 och en tredjedel genom livet...

Helgen började med jobb till klockan halv 10 fredag kväll. För tredje fredagen i rad gick värdföräldrarna ut för att "ta en drink" och jag satt hemma med barnen. Denna gången var det dock helt okej för jag hade ändå inget att göra då Cat var med pojkvännen och Emmy firade Hanuka med familjen. (De är i allmänhet inte religiösa men tycker om att ge bort presenter och firar därför både Hanuka och jul.) Såg därför på Sky High med barnen två gånger varefter jag gick upp och lade yngsta värdbarnet som var hängig och på gränsen till feber. Då föräldrarna var hemma smög jag över till grannen där jag började titta på en rockbandsmokumentär (fejk dokumentär) om ett rockband från 1984. Bruce var extremt entusiastisk över denna, lite sega men ändå intressanta, film men Emmy och Laura var inte lika roade så vi såg bara halva. Ska nog se fortsättningen plus en massa andra crazy filmer med Bruce någon dag då de andra har annat för sig ;)

Lördagen var fullpackad och inleddes passande nog med en försovning från min sida. Vaknade 45 min efter det att klockan skulle ha ringt med äldsta värdbarnets ansikte ca 2 cm från mitt. sara fyllde nämligen 6 år så vi gick, på svenskt vis, in med paket och frukost på sängen. Av mig fick hon ett gosedjur och ca 20 paket tuggummin. Då jag halft hysteriskt hoppat in, och ut, ur duschen och proppat i mig en macka bar det av till kyrkan för luciaövning. (Av någon anledning hade vi vårt tåg den 14). Efter en timmas marsherande emellan kyrkbänkarna drog vi iväg till Concord mall för att leta julklappar, och sedan därefter (med mellanlandning på Dunkin Donuts) till Longwood Gardens där månadens au pair träff skulle tillbringas. Vi hade i veckan fått ett långt mail, i illröd text och med tusen utropstecken, där vår ledare poängterade hur otroligt viktigt det var att komma i tid. "Åk i tid för det kan vara mycket trafik", "Är ni inte där exakt kvart över fyra räknas inte närvaron!" osv. Vi såg minsan till att komma i tid, men gjorde hon det? Inte då! Klockan halv sex gick vi till slut in utan henne, lagom irriterande. Väl inne i "trädgården" var det iallafall mysigt, om dock lite kallt. Det var en park utomhus med lampdekorerade träd och buskar samt en stor inneträdgård med blommor och pyntade julgranar. Emmy och jag fick ett ryck och betedde oss allmänt underligt, för att hålla värmen uppe, men kul hade vi iallafall. Då vi lagom stelfrusna kom hem tog vi det lugnt och hängde hemma hos Emmy där vi åt tårta med glass och såg på Eurotrip. Helt okej avslutning på dagen.



Väcktes ungefär en timma tidigare än jag planerat i morse av ett sms från Emmy som frågade om jag skulle följa med till gymet. Ett sådant erbjudande säger jag såklart inte nej till en söndags morgon, även om det slutade med att det var jag som körde. 30 min på löpbandet och man känner sig lite mänskligare igen. Hem och duscha, snacka en stund med föräldrarna via Skype och sedan bar det iväg till kyrkan. Försenade var vi, som vanligt, så lite stressade var vi allt då vi, tillsammans med två andra svenska au pairer, trippade upp för trappan till balkongen för att inleda framförandet med Jul Jul och Gläns över sjö och strand. Det gick bra, tyckte jag iallafall, och sedan var det dags för det "verkliga" luciatåget. Det gick också smärtfritt och helt plötsligt var vi tillbaka hemma igen där vi förberedde för "efterfest"/födelsedagsklas. Jenny hade bjudit in hela grannskapet plus ett antal andra gäster på svensk julmat och det serverades glögg (aningen tillspetsad med diverse olika alkoholhaltiga vätskor), laxmackor och Janssons frestelse. Underbart gott! Upptäckte också att sill minsann inte är så dumt. Det är konstigt hur mycket man börjar tycka om svenska saker bara för att man inte kan få dem längre. Jag, Cat och Emmy stod för undanplockning och disk och var även värdar för "Fiskdammen" som vi hade med barnen. Fick något alldeles gräsligt med uppskattning över detta, vilket var väldigt glädjande, och gör att man med nöje gör det  någon annan gång också - alldeles frivilligt. Kvällen avslutades med en diskussion om kulturskillnader och olikheten mellan svenskar och amerikaner. Jamie påstod att amerikaner är som persikor - mjuka och juiciga på utsidan och lätta att tycka om, men med en hård kärna av hemligheter längst in som är i stort sett omöjlig att knäcka. Européer däremot, och särskilt svenskar, är som cocosnötter med ett hårt skal av dignitet och som är svåra att nå fram till, men som är mjuka och lättsamma på insidan. Kan defintift se likhetena med detta och kan utan svårighet se mig själv som en cockosnöt. Donny däremot hade lite svårare att acceptera faktum att han var en persika och ville istället likna sig själv vid ett halvruttet päron - "Lite bruna fläckar, inga riktiga proportioner och mujuk raktigenom, men med uppfriskande smak!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0