Hallå doktorn...?

Hallå doktorn!
Jag lider av en pysiksk sjukdom kallad kvinlighet... Finns det något botemedel eller är jag ett hopplöst fall? Finns det i dagens välutvecklade medicinska värld någon chans att transplantera hjärnor och vad är i så fall kraven för att på denna operation genomförd?`Är det möjligt att flytta hjärnor från ett kön till ett annat? Tacksam för svar snarast möjligt!

Vad upptar 90% av en kvinnas tankeverksamhet? Utseendet! Fördomar säger vissa, 100% sant säger jag. Ibland hatar jag att vara tjej, tänk er bara när man ska gå bort på fest och måste välja passande kläder, eller när man blir kissenödig utomhus och inte har en toalett i närheten. Småirriterande saker med att vara kvinna, men man kan leva med det. Det kvinliga psyket däremot... Den genetiska skillnaden mellan en man och en kvinna är att en man har en Y-kromoson istället för två X-kromosomer. Y-kromosomen har egentligen ingen annan funktion än att den inte är en X-kromosom och är superpluttig jämfört med den "mäktiga" X-kromosomen. Så vad är det då männen missar i och med avsaknaden av denna extra kromosom? En hel genietisk kedja av oro, ånger och dålig självkänsla!

Visst finns det killar med brist på självkänsla, men alla män har ändå någon slags tro på mänskligt värde och påverkas, oftast inte, negativt om andra mäns prat om sig själva. En kvinna däremot kan bara genom att höra andra kvinnor prata känna sig fullständigt misserabla och förlora all tro på att de över huvud taget har något mänsligt värde om de väger några kilon för mycket. Vad är tidernas mest förödande uppfinning? Badrumsvågen! Finns det över huvud taget någon pryl som, på några få sekunder, kan få så många människor att må så dåligt? Inte en chans! Som sagt, ibland hatar jag att vara kvinna. Ska öppna upp mig själv och berätta att jag, under hela gymnasietiden och framåt, inte har stoppat så mycket som ett russin i munnen utan att tänka på det efteråt. Jag är smal, till och med spinkig enligt vissa, visst det må så vara men det  spelar inte mitt psyke någon som helst roll. Jag brukar inte jämföra mig själv med andra och tycka att jag är smalare än de, snarare tvärt om. Sjukt kanske andra skulle tänka, men jag ser inte det som andra ser, jag ser bara mig själv och siffrorna på vågen. För några veckor sedan då jag satt och tittade på kort från studentresan till tunisien och såg ett kort på mig stående bredvid några av mina kompisar gick ett ljus upp för mig - jag är visst spinkigare än andra. Min mamma, som alltid tjatar på miog att gå upp i vikt, sa en gång till mig att "Du ser det inte själv". Insåg då jag tittade på den bilden att, nä det har jag inte gjort.

Så nu har det gått upp för mig att jag är spinkig. Betyder det att jag har slutat bry mig om vad jag äter? Ha! Kommer förmodligen aldrig att hända. För er som är nyfikna över vad man tillbringar dagarna som au pair med att göra kan jag berätta att man pratar om vikt, mat och träning. Jag tror att de flesta au pairers största skräck då de åker till Amerika är att gå upp i vikt och att komma hem och se helt annorlunda ut. Då jag åkte hit var jag inställd på att leva på skräpmat i ett år och att inte träna alls. Då jag hamnade i en familj som äter jättenyttig mat och tränar flera gånger i veckan blev jag jättelättad. Påverkad av de au pairer som varit här i närmare ett år började jag träna, sprang varje morgon ett varv runt sjön i området vilket är ungefär 1 mile (1,6km) och var otroligt stolt över mig själv. Nu får jag dpligt samvete om jag inte tränar varje dag, och då räcker inte ett varv runt sjön långt. Sjukt! Det spelar ingen roll hur många gånger man försöker intala sig själv att njuta av det här året och strunta i allt vad vikt heter tills man kommer hem. Hur sjukt är det inte att man dessutom kan vara nöjd med sig själv och tycka man ser bra ut ända tills man ställer sig på vågen och inser att man har gått upp några kilon. Jag har lagt på mig några kilon i vikt, men det skulle lika gärna kunna vara muskler eftersom jag tränar så mycket och har börjat bygga muskler. Om man nu tvunget måste ha ett mått på sin kropp så använd ett måttband istället, för det ger en bättre bild av vart det är du har "gått upp".

Jag har nu insett att det skulle ge mig mer att träna mindre, äta mer, gå upp i vikt och försöka vara nöjd med mig själv istället för att tro att självkänslan ökar i takt med minskad vikt. Detta är dock inte så lätt när man tillbringar dagarna tillsammans med andra tjejer som är minst lika viktfixerade som en själv. Jag kan bara inte gå in för att öka i vikt när de gör allt för att gå ned. Detta är kvinnans största och vanligaste problem - att skita i vad andra säger och enbart fokusera på sig själv. Själv är jag inte van vid att umgås med enbart tjejer. Hemma hängde jag mest med killar och i annat fall i blandat sällskap. Tänkte naturligtvis på utseende och vikt ändå, men jag höll det för mig själv och även om det inte är bra var det faktiskt roligare att prata om intressantare saker tillsammans med andra. Ytterligare en fråga som är intressant att ställa är för vems skull man gör det: killarnas, andra tjejer eller sin egens? Vad vi än intalar oss tror jag inte killar vill ha alltför spinkiga tjejer (kanske är därför jag inte haft någon pojkvän på över 2 år) och är det för sin egen skull är vi återigen tillbaka till faktumet - självkänslan sitter inte på magen utan i huvudet. Alltså måste det vara för andra tjejers skull. Skull? Om du blir smalare mår de sämre så vem vinner egentligen på det? INGEN! Så varför inte bara sluta med all vikthysteri? Släng ut alla vågar och är vad tusan du vill. Träna för att du mår bra av det, men överdriv ingenting.

Tänk om allt var så lätt. Hur fungerar egentligen en killes hjärna? Går det att trnsplantera...?

Kommentarer
Postat av: Josefine

Hade inte kunnat säga det bättre själv. Efter ett år i USA så vet jag vad du pratar om. Ett litet plus är dock att man inte är lika fixerad när man kommer hem=)

2008-11-18 @ 22:25:55
Postat av: Frillo

Kul blogg. På fredag ska jag blogga om killarnas hjärnor. =)

2008-11-20 @ 00:37:02
URL: http://frillo.blogg.se/
Postat av: Frillo

Mad? No, no, no, I don't think you would ;)

2008-11-20 @ 01:30:18
URL: http://frillo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0