Snöstorm och fikasug

Hej på en lördagseftermiddag!
Här kommer ett inlägg från en kall källare i Pensylvainia. Har inte mössan på mig idag, men vantar skulle allt behövas. Än är inte andedräkten vit, vad jag kan se, men det är inte utan att jag tänker att infallet att boka flygbiljetter till Miami var det bästa jag fått på länge oavsett pris. Bara fyra dagar kvar nu! Ska bli sååå nice!

Hit har vintern plötslig bestämt sig för att lysa med sin närvaro. Det började med "snöstorm" i tisdags. Barnen var helt uppspelta över vad vi i Sverige kallar: Lätt snöfall. Jag satt och höll tummarna för att inte skolan skulle ställa in, det för den nämligen här om det kommer mer än 1 inch snö. Lyckligtvis/sorgligt nog försvann snön redan samma kväll och jag kunde pusta ut. I fredagas då jag vaknade hade dock snön kommit tillbaka och marken lyste vit utanför fönstret. Inte för att det var mer än en centimeter, men den låg iallafall kvar. Trots detta mirakel hade bussarna ändå vågat sig ut för att ta barnen till skolan så det blev ingen förlängd arbetsdag igår heller. I vilket fall så stod pulkaåkning på schemat. Efter lunch rotade vi fram overaller, mössor, vantar, vinterskor och allt annat nödvändigt för en unge att ha på sig för några timmars lek utomhus och packade in våra minstingar i, för att sedan gå ut och upptäcka att snön försvunnit. Vi lyckades dock skrapa ihop lite snö från altanen och göra några snöbollar av som vi kastade på dem medan de lekte på lekplatsen. Ca 1h senare då de, inte fullt lika påklädda, au pairerna var genomfrusna och barnen var indränkta i lera från topp till tå bestämde vi oss för att gå in och dricka varm choklad med marsmallows.



Kvällen bjöd på ishalka och 28 grader Farenheight, vilket motsvarar ca 3 minusgrader. Lagom kul då man klätt upp sig i klänning och leggins för att gå på middag. Även morgonen var kall då vi halv 10 gav oss iväg till Svenska Kyrkan i Wilmington för att öva inför Lucia. Trodde, då jag gjorde mitt sista uppträdande  med Nässjö Lucia förra året, att jag aldrig skulle behöva sjunga de där sångerna igen, men så var inte fallet. Eftersom jag hade turen att hamna hos en familj där mamman ursprungligen är från Sverige kommer jag att få fira svensk jul den 24 och även få gå lucia den 13. Det är tradition att au pairerna är med i luciatåget, så inte kunde jag vara den som sa nej, och jag måste erkänna att det kändes riktigt kul att börja öva på "Natten går tunga fjät igen". Det är det skumma, men också det härliga, med julen att hur trött man än är på julgodis, luciasånger eller tid med familjen det ena året så ser man lika mycket fram emot det nästa år trots att man svor på att aldrig äta choklad eller dricka julmust igen. Julstämningen bara bubblad upp innom mig då jag satt inklämd på den hårda kyrkbänken med en rad ungar och övade på Staffan var en Stallerdräng. Trots att det inte har hunnit bli december än ville jag bara frossa i lussekatter, paketlackning och julevanielier då vi klev ut genom dörren med Stilla natt fortfarande ringande i öronen och snöflingorna dalande ned i håret.



För att ge er lite bakgrundshistoria till varför det kommer sig att det varje år framförs ett svenskt luciatåg i Wilmingtonn så kan jag berätta vad jag fick lära mig idag. Standen Wilmington grundades 1638 då svenskarna anlände till platsen med ett skepp som några månader tidigare lämnat fosterlandet från Göteborgs hamn. Några årtionden senare, närmare bestämt 1698, byggdes den Svenska Kyrka där vi idag hade vår första luciaövning. Delaware är i själva verket "svenskarnas" stat och förknippas följdaktligen färgerna blå och gul. Lite lagom spännande att få lära sig om det ställa jag råkade hamna i måste jag säga. För att hedra dess svenska förfäder håller svenska kyrkan, som för övrigt är en av de äldsta i landet, varje ett luciatåg söndagen närmast den 13 december (detta år den 14). I tåget medverkar barn och ungdomar som är delvis svenska, vilket oftast innebär en svensk förälder, samt några svenska au pairer däribland jag. Ledaren för denna fantastiska skara är, konstigt nog, en amerikan som idag ägnade större delen av dagens repetition åt att ord för ord gå igenom sångtexterna för att få "rätt uttal" på de tungvrickande orden. Var riktigt road av hans försök att beskriva skillnaden mellan å,ä och ö med diverse grimaser och ljudframställningar. Roligast var att höra den amerikanska versionen av "Tip-Tap". Pröva gärna själva att med den mest överdrivna engelska brytning ni kan prestera att framföra raden "Tip tap, tip tap tippe tippe tip tap, tip tip tap!". Han verkade ärlig då han efteråt talade om för oss hur glad han var för att det fanns några som kunde språket med i tåget.

Det var som sagt med julkänslan i kroppen som vi klev ut i kylan efter en timmas sångövande, men ändå var det något som saknades - lussekatterna. Saffransbullar är något bland det bästa jag vet och suget efter julfikat var starkt efter en omgång av Stilla Natt i kyrkomiljö. Naturligtvis kommer jag, Cat och Emmy inte låta ett världshav hindra oss från att äta lussekatter till jul utan kommer, med saffran beställd från hemlandet, att ge oss på ett bullbak snarast möjligt. Marsiparngodis och pepparkakor är också att vänta precis som julkalendern via internet varje dag fram till jul.  Man blir extra mån om att hålla fast vid traditionerna då man har minst chans att göra det, men med traditioner som enda trygghet då allt annat man är van vid befinner sig tusentals mil bort är man väldigt bestämd på att hålla fast vid dem. Tyvärr kunde inte vetskapen om att vi snart ska ha en bakdag att dämpa mitt sug efter svenskt fika. Om det är något de är dåliga på här så är det att fika. Faktum är att detta underbara ord inte ens finns i ordlistan och ordet konditori måste översättas med coffeeshop som inte är annat än just ett ställe där du kan köpa kaffe. Nä, tacka vet jag Elsis!


Kommentarer
Postat av: Frillo

Ännu en underbar blogg. Du verkar ha roligt =)

2008-11-23 @ 13:23:52
URL: http://frillo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0