Fall is here...

Inlägg på en måndagsmorgon...
Jag skulle kunna skriva om hur jag sitter och tittar ut genom fönstret på löven som faller utanför. Om hur de härligt höstfäärgade orangerödgula löven sakta dalar mot marken, likt fjädrar fällda av någon färgrann paradisfgel i något avlägset land blivit medsvepta av vinden och slutligen bestämt sig för att lämna luftens oberäkneliga värld och slå sig till ro på den bruna färglösa marken i väntan på vinderns syddande täcke av snö. Dessa fallande löv som varje år kommer som en påminnelse om vinterns nalkande och att sommaren gjort sitt för i år och dragit sig tillbaka för en välförtjänt vila bortom mörkret och kylan... Detta skulle jag som sagt  kunna skriva om, men det är ju inte det den här bloggen är till för.

Detta är som sagt inte en blogg för vrickade försök till poesi, utan en blogg om hur det är att leva som au pair i Amerika. Därför borde jag istället berätta om min gångna vecka. Probelmet är bara att den inte var så värst händelserik, men ja ska ändå göra ett försök. Visst skulle jag i detalj kunna beskriva vilka metoder jag använt mig av för att få barnen att sitta stilla vid matbordet eller hur många maskiner tvätt jag tvättat, men jag föredrar att behålla mina läsare så jag tror jag skippar det. För att på något sätt ge er en bild av hur livet som au pair är kan ni tänka er att ni, som 18åring, köper ett gigantiskt hus och sedan adopterar tre barn. Det är en rätt tuff omställning med andra ord och inte så kul alla gånger, men det har sina ljusa stunder och om inte fördelarna överglänste nackdelarna skulle inte så många välja att bli au pair som det faktiskt är.  Den föregående veckan var faktiskt en av de bättre. Den gick ganska fort och barnen har börjat inse att läxor och aktiviteter inte kommer att försvinna hur gärna de än skulle önska. Även helgen gick, som alltid, väldigt fort och var förhållandevis lugn. Fredagskvällen åtnjöts med "god mat och gott sällskap" som det så fint heter med middag nere hos Cats familj tillsammans med mina och Emmys värdföräldrar. Efter en vecka av matlagning, som bla.a inefattade min nya specialitet - Flygande Jacob - som belv en smärre succé, var det skönt att sätta sig till bords och bli serverad en smarrig måltid bestående av pestopasta, självfångad fisk från Alaska och ungsmarinerad fläskfilé. Jag bidrog faktiskt själv med efterrätten en, enligt min åsikt aningen för torr, äppelpaj som serverades med frusen grädde. (En skum amerikansk produkt som inte kommer i närheten av vaniljsås, men som faktiskt var helt okej.)

Lördagen lyckades jag sova bort första halvan av då ja, utan mening, inte vaknade förens klockan tolv. Fick en smärre chock då jag förstrött kastade en blick på klockan och insåg att jag sovit i nästan tolv timmar. Ringde snabbt som ögatr upp Cat och bad henne vänta i två monuter så att jag hann hoppa i träningskläderna och bre mig en macka innan vi drog iväg till gymet och körde styrketräning. Efter en timmas träningspass tyckte vi att vi var värda något extra och åkte därför iväg med Madde för att äta middag på en Kinesisk restaurnag med supergoda salladswraps (blad av isbergssallad som man fyller med kycklingröra och äter som tacos). Med magen fylld av kyckling, soya och friterad banan med vaniljglass hade vi tänkt oss en kväll framför TV:n men det tog aningen lägre tid att ta sig dit än vi räknat med då vi hamnade mitt i ett skyfall som inte går att beskriva i ord. Jag kan med lätthet säga att det ahde gått fortare att ro hem. 

Även söndagen innefattade en sovmorgon, dock inte lika lång som den dagen innan, samt en tripp till Concord mall där jag inhandlade orange hårfärg. Med bara dagar kvar till Halloween kände jag att det var dags att bestämma mig för vilken kystym jag ska bära och kom, efter att ha övervägt alternativ som papegoja och Pince Charming, fram till att jag ska vara Pippi Långstrump. Är det inte passande så säg! Inte så värst skrämmande kanske, men med tanke på att barnen ska vara allt från älvor till cheerleaders så tyckte jag att det kunde vara helt okej. Dessutom passar det min plånbok utmärkt. Införskaffade även en kamera för att kunna ta bilder på spektaklet.

Detta var en någorlunda sammanfattad version av hur en relativt händelsefattig vecka i Amerikat kan se ut. Nu har en ny arbetsvecka börjat, som avslutas med firandet av Halloween på fredag (som också råkar vara min födelsedag). Tills dess, eller iallafall tills jag börjar jobba om sådär 15 min, kommer jag att sitta här och betrakta löven som sakta singlar ned mot den kala jorden...


   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0