Ice-creamdate and NYC equals great weekend

Hejsan alla svennebor! 
Här kommer en summering av en toppenhelg i staterna.

Pensylvainia/Delaware har sina fördelar vad gäller klimatet så här års, temperaturen har varit något högre än de 8 grader jag hört att ni har hemma, men nu har hösten börjar komma på allvar. Löven faller ned och börjar sakta täcka gräsmattan samt alla Jennys rabatter och temperaturen ligger nu på ungefär 15 grader. I torsdags och fredags var det mulet, kallt och regningt och jag tog därför tillfället i akt att vara lite juste mot barnen och låta dem se på film under fredagseftermiddagen. Inte vilken film som helst dock utan något så allmänbildande som musikalen Oliver! Eftersom jag pratat en del om alla teaterprojekt jag varit med i har jag liksom inte kunnat undvika att nämna detta "lilla" projekt och då jag även har haft sagostund och berättat historian om Oliver Twist har jag faktiskt kunnat väcka intresse för denna välkända story. Blev därför glatt förvånad då Elin gått till skolbiblioteket och plockat ut just denna film som den hon ville se. Blev en aning nostalgisk kan jag säga. För att ytterligare bre på med min vänlighet bakade vi pizza och resten av fredagskvällen tillbringades inne hos grannarna där the grownups njöt av en trevlig middag med god mat och gott sällskap. (Ja, jag gick in för att skriva så vuxet.)

Under fredagskvällens middag fick vi den plötsliga idén att dra till NYC över helgen, vilket innebär att vi skulle köra in till Wilmington följande dag och därifrån ta bussen in till STAN, fixa något ställe att sova på och ha en trevlig helg full av shopping och annat skoj. Planen grusades tyvärr av att Emmys värdmamma inte ville låta henne köra in till Wilmington, inte för att det var ett problem för dem att en av deras tre bilar stod i ett parkeringsgarage över natten utan för att hon inte ville att hon skulle köra "ända" dit alldeles själv. Eftersom jag inte får köra bil än och Cat inte får ta bilen över natten tog det stopp där. Lördagen blev därför en lazy dag då vi inte gjorde mycket mer än att sitta vid datorn. På kvällen gjorde vi däremot Mike till viljes och hängde med honom på en "glassdate". För er som nu river era huvuden i förbryllelse kan jag säga att Mike är en kille som jobbar på gymet och som börjat ragga på både mig och Cat och länge efterfrågat en date med någon av oss. Glad i hågen kom han och plockade upp oss i sin coola sportbil och vi drog iväg till en restaurang likt dem man ser i amerikanska filmer och beställde in en kitchenzink. Detta är (håll i er nu glassomaner) en STOR skål fylld till bredden med glass, grädde, bananer, körsbär, walnötter, chokladsås... Tänkt till fyra personer. Vi åt tills vi höll på att spy och då var skålen fortfarande halvfull. På skämt frågade vi om "doggycups" att ta med resterna i, vilket vi fick. Inte för att vi kände att vi skulle bli sugna på glass någon gång under de närmaste månaderna, men barnen blev glada. Kvällen tillbringades med att titta på då föräldrarna käkade hummer samt må riktigt illa.






Trots nederlaget under lördagen kom vi igår iallafall iväg till Äpplet. Efter en lagon stressad morgon med försovning, felkörning och breakfast on the go på Donikn Donuts kom vi i sista sekund på bussen. Vädret hade kunnat vara bättre, men ska man gå i affärer en hel dag spelar det inte så stor roll. Under dagen avhandlades diverse kläd och skoaffärer och, såklart, Hard Rock café. Emmy var lika excited som i Philly, den här gången över Jimmy Hendrix kostym och låttexter, och vi inhandlade som traditionern nu säger var sin t-shirt.  Innan vi lagom trötta och med lite för många påsar hoppade på bussen hem testade vi även på att åka taxi. Anledningen till detta var att Emmys gymasielärare var i stan på konferens och bodde på ett hotell lite för långt bort för att gå till. För att få uppleva den coola känslan av att spontant träffa folk hemifrån i en stad på andra sidan jorden med lika många invånare som Sveriges befolkning tog vi oss till hotellet, där de inte var. Aningen besvikna gick vi över gatan för att ta oss en välbehövlig kaffe på Starbucks och lyckligtvis nog var det just precis vad lärarna också gjorde så Emmy fick sig en halft hysterisk pratstund med dem.



Efter en lyckad helg satt vi på bussen och gjorde upp planer för vårt nya liv, som började idag. Nu ska vi äta nyttigt och träna som galningar för att ha Kropparna till bikinisäsongen. Jag har inte döpt min blogg till Nyttig i Amerika för intet ;)


Lillördag - at the top of the week

"När katten är borta dansar råttorna på bordet" brukar man ju säga. I det här huset gäller "När värdmamman är borta dansar värdpappan och au pairerna på bordet". Okej, vi dansade aldrig, men det var nära. I tisdags åkte Jenny till Chicago och vad gör man då om kvällarna? Sitter hemma och tittar på tv med en kopp teh? Nej, inte om man heter Doug, för vad kan vara bättre än att bjuda in några polare och laga en Italuensk middag en tråkig onsdagskväll?

I tisdags var jag sjuk, vanlig förkylning, men som alla vet ett djävulens påfund.  Med ont i halsen, täppt näsa och allmän seghet i kroppen jobbade jag på som vanligt. Vad gör man? Då klockan började närma sig halv 9 på kvällen, ungarna bara bråkade och vägrade gå till sängs och Doug fortfarande inte kommit hem kändes situationen ganska hopplös, men det var bara att bita ihop och härda ut. Värre saker har man ju genomlevt. Tidig sänggång blev det iallafall och Doug lovade att vara hemma tidigare nästa dag. Detta löfte höll han. Redan klockan åtta klev han in genom dörren med acmepåsar i händerna och Angelo i släptåg. barnen fick käka popcorn och se på film, medan vi började förbereda middagen. Självklart var Cat och Emmy också här (trots att Top Model gick på tv) och med varsit glas rödvin i handen började vi skiva svamp, koka pasta och berätta historier om alla freakade olagliga saker vi gjort. (Ni kan ju gissa vem som hade mest att berätta.) Vid niotiden skrämde Doug upp barnen i säng och vi var redo att äta så tidigt som halv 10!



Till middagen serverades en enkel måltid bestående av gratinerade pastasnäckor fyllda med mozarellaost, parmesanost och spenat på en bädd av utsökt tomatsås med vitlök och rödvin. Inget särsklit för det här hushållet med andra ord. Under måltiden avhandlades diverse sjuka ämnen varav det mest hysteriska skrattanfallet bröt ut då vi skulle förklara det svenska ordet på possum (pungråtta). Seriösa och mindre seriösa samtal flöt förbi och runt 12-1 tiden plockade Angelo fram tequila-flaskan. Salt och citron var bara för pussies, om man inte var på krogen för då skulle man slicka saltet ur nacken på personen till vänster och bita i citronen den andre hade i munnen. För att inte missa den sentimentala delen fick alla, innan vi tog en sipp, hålla ett kort tal eller helt enkelt säga det första vi kom att tänka på. Det var en fin stund. ;)

Efter att jag och cat tagit vårt förnuft till fånga och sagt att det nog var bäst att sluta dricka, med tanke på att vi alla skulle jobba dagen efter, fick vi istället en stund av serious talk - jag med Angelo och Cat med Doug. Har tidigare nämnt Angelos sätt att se på livet i ett av mina inlägg. Idag kan jag tillägga att den mammen är som en levande filosofibok. Om någon kommer på ett sätt att förminska personer så att man kan ha dem sittande på axeln säg til mig! Sist vi pratade sa han att han vaknade varje dag med ett leende över att han fortfarande levde. Igår upptäckte jag att han är praktexemplet på en person med bra självkänsla. Själv håller jag just på att läsa boken Självkänsla nu! som säkert de flesta av er har hört talas om. Den har åtminstone gett mig insikt i att jag faktiskt har bra självförtroende, men en dålig självkänsla. Angelo är bara en glad prick som lever livet och inte bryr sig ett skit om vad andra tycker om honom. Hans filosofi är att föröka se humor i allt och han är verkligen glad och taksam över att bara vara han. Han är absolut ingen flummig person, han har jobb och två barn, utan bara en som är taksam över att leva. Det är min strävan att få sådan syn på livet. Det kommer förmodligen aldrig att gå (se redan där tar det stopp då min inre pessimist tar över) men om jag kunde bli hälften så positiv som honom skulle jag, och alla runt omkring mig, få ett mycket roligare liv!

Klockan tre kom jag i säng, efter den roligaste kvällen på länge. I morse kände jag mig redan bättre från förkylningen och drog ivär till HAC med Cat klockan 9 och körde styrketräning, man kan ju inte sova bort hela dagen bara för att man har varit vaken och druckit tequila halva natten. Så ett recept mot förkylning och ett bättre liv: SKRATTA! 


Two times Philly

Hej alla glada!
Då var ännu en helg förbi, nästan. Återstoden av helgen ska tillbringas i Emmys källare med tvspelsdosorna i hand och Super Mariomusiken i öronen. Vi har kommit fram till att de som skapade spelet måste ha varit höga. Tänk bara att ni spelar ett spel som går ut på att en liten rörmockare i röda kläder hoppar på polkagrisstänger till skruvad musik och blir större av att äta flugsvamp (höga var det). Att han dessutom ska undvika att bli "dödad" av exalterade sköldpaddor och glidande surmulna svampar, vilket då man spelar känns helt normalt, kan bara betyda en sak: De som skapade Super Mario var inget annat en ett gäng snubbar som rökt för mycket gräs.. (Är ni av en annan åsikt är ni välkomna att höra av er.)

Innan jag drar in till Emmy och glider in i tvspelens förlorade värld tänkte jag berätta lite om min helg, som faktiskt varit helt jobbfri. Detta har tyvärr inte ineburit att jag har varit fri att göra upp egna planer för lördagen. Igår hade vi au pairträff inne i Philadelpha. Träffarna har vi en gång i månaden och de är obligatoriska. Det är då alla au pairer innom ett visst område möts för att hitta på något skoj och lära känna varandra under ledning av en LCC (kontaktperson från förmedligen). Låter skoj men brukar oftast vara motsatsen. Vår grupp består av ett antal tyskar, som pratar tyska, samt ett antal sydamerikaner som inte pratar alls. Träffrna planeras in på lördagar, mitt på dagen, på varierande ställen långt härifrån dit vi ska försöka ta oss utan att åka vilse för att "signa" ett papper och sedan åka hem. Gårdagens träff var i Philadelphia där vi skulle åka på "Ducktour", en familje/turist tur genom staden i en rullande båt. Eftersom vi inte fått veta något om denna fantastiska tur förens i onsdags åkte vi in till Philly och turistade för två veckor sedan. Att åka "Ducktour" var därför inte vad vi ansåg vara den perfekta lördagsunderhållningen.

Tyvärr är vi tvugna att gå på alla möten så det var inget annat att göra än att bita ihop då klockan ringde vid halv 9, stiga upp ur den varma mjuka sängen och bege sig till Wilmington för att ta tåget in till storstan. På vägen plockade vi upp en svensk tjej, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu men som kom hit för två veckor sedan. Var juste och hade samma "danska" dialekt som Cat. Eftersom hon inte varit i Philly förut åkte hon med på Duckyouren, medan Cat och jag Signade papprerna och sedan dissade de andra och gick och shoppade i en skabbig galleria. Då vi ville åka hem gick inte nästa tåg förens 45 min senare, trodde vi. 1 h 45 min var kortaste väntetiden visade det sig senare och vi var hemma klockan 5.

Nu kanske ni trodde att jag fått nog av Philly för dagen, men icke! Halv sju hoppade jag åter in i Cats bil med destination Philadelphia international airport där vi skulle hämta upp Emmys värdföräldrar efter en vecka i London. På vägen gjorde vi en snabb avstickare till IKEA för att inhandla kräftor och choklad. De hade inget av det. Aningen besvikna inhandlade vi istället kaviar och kanelbullar och gav oss av till flygplatsen. Efter en timmas bilkörning såg vi åter vårt "älskade" Somerset och kom precis i tid till middagen, som min värdpappa lagat speciellt åt mig: Räkpasta med extra mycket citron, som även åtnjöts utan Cats värdföräldrar och Angelo. Efter maten roade vi oss med att läsa om varandras personligheter i en bok om årets alla dagar/födelsedagar och vilken typ av persom man var beroende på när man var född.

Idag, söndag har jag haft förmånen att få styra över helt själv vilket har inneburit: Träning och glass på coldstone. Har jag tur kan jag flörta mig till en övningskörning innan kvällen är över.

So long!

Fruitsallad and ice-cream on a Saturday night

Hej på er!
Passar på att skriva ett inlägg under en välförtjänt ledig stund denna söndagseftermiddag. Har nämligen jobbat större delen av helgen, närmare bestämt från lördag lunch till söndag eftermiddag, vilket kom som en lite oväntad överraskning igår. Hade blivit förvarnad om att få jobba lördag kväll, vilket i och för sig stämde, men ingen hade kommit ihåg att meddela mig att detta även inkluderade natten vilket ställde mig en aning igår. Jag antar att det hade blivit ett missförstånd i kommunikationen mellan mina värdföräldrar som förmodligen båda räknat med att den andra berättat för mig vad som var på gång.

Trots detta plötsliga besked om att jag för första gången skulle ha ansvar för barnen under natten har allt gått galant. Efter en lugn dag igår, åtminstone för min del som inte öppnat en "carwash", hade vi en ännu lugnare kväll med glass och fruktsallad framför TV:n. Barnen slocknade redan klockan halv 11 och jag hade tvkontrollen för mig själv resten av kvällen. Även natten  var lugn, om än varm och trång eftersom jag delade säng med mitt yngsta värdbarn i försäkran om att hon inte skulle vakna ensam och panikslagen mitt i natten då inte mamma var hemma.

Även dagen idag har varit lugn. det har med nadra ord varit en ganska händelselös helg, med undantag av fredag kväll då jag, Cat och Emmy var på bio och såg, nej det var inte jag som valde filmen, The housebunny.  Inte mitt förstahandsval av film direkt, men den överträffade faktiskt mina förväntingar (som inte varit särskilt höga). Den var inte fullt så fjantig som jag tänkt mig och ett rätt skönt sätt att driva med Playboy, även om det inte var det bästa jag har sett.

I morgon är det måndag igen och ännu en arbetsvecka inleds. Eftersom vi inte har några större planer inför veckan kan det hända att det dröjer ett tag innan nästa inlägg kommer, om ni vill läsa om annat än barnpassning. Mitt stora mål inför de kommande fem dagarna är att på riktigt börja utnyttja mitt medlemskap på HAC och testa på några classes. Och till er som undrar kan jag säga att jag inte fick ett dygg träningsverk i fredags vilket måste betyda att jag antingen är mer vältränad än jag trodde eller, som de flesta säkert kommer påstå, att jag inte tog i tillräckligt.

Träningsverk och ragg på samma gång

Dear readers...
Här kommer ett nytt inlägg från ett hyfsat händelsefattigt  Pensylvainia. Efter söndagens tripp till Philly har det varit ganska lugnt härikring, med jobb som vanligt. Det enda "nya" som har hänt är att jag numera är medlem på HAC, Hocessin Athletic Club, vilket är sporthallen här i området. Månadsavgiften är $ 42 och jag planerar att med råge tjäna in den summan genom att ta minst två träningspass om dagen, kanske ett för att vara realistisk men iallafall. Ni kanske undrar hur sporthallarna här skiljer sig från de där hemma? Nu är jag inte någon expert på just sporthallar eftersom jag, sedan jag kom hit, aldrig har varit särskilt intresserad av fysiska aktiviteter men jag tror inte att det finns fler likheter än skillnader.

För det första:
HAC är en club för människor bosatta i Hocessin och innehåller förutom gym och salar för classes även badhus, lekhall och café. Det är med andra ord lätt att tillbringa en hel dag där. Den del av stället som jag hittils har utnyttjat är fitness arean med löpband och andra konditionsmaskiner i rader (alla med egen tv-skärm såklart) samt diverse styrketräningsmaskiner. För mig som är van vid att springa utomhus för mig själv, och dessutom råkar vara svensk, känns det lite jobbigt att kliva upp på ett löpband emellan en halvfet svettig gubbe i femtioårsåldern och en supersmal vältränad hemmafru, men jag natar att man vänjer sig.

Det var alltså igår jag skrev in mig och jag kunde då för första gången ta mig en titt på insidan av det ställe där barn, au pairer och värdföräldrar tillbringar en väsentlig del av veckan. Utna medlemskap är man inte ens välkommen in, men nu har även jag fått en vit plastbricka och kan ta mig igenom scannern som alla andra. Det första jag gjorde var att ställa mig på löpbandet, som som sagt kändes lite väl intimt, och springa 3 miles. Då jag var ensam (d.vs. utan kompisar) i gymet vågade jag inte ge mig på styrketräningsmaskinerna i risk för att fastna eller på något annat sätt skämma ut mig, så jag gick till caféet för att köpa en flaska vatten och läsa broushyrer, och vad händer då? Jag blir uppraggad av en kille! Förtsa dagen. Han hette Mike och jobbade där och ville efter ca 2 min samtal om ingenting ha mitt nummer. Jag tog till den klassiska repliken "Jag har inte lärt mig mitt nya nummer än" vilket faktiskt nästan stämmer, jag lyckades memorera det bara för några dagar sedan. Tyvärr lät sig Mike inte nedslås av detta utan gick glatt och hämtade ett kvitto i kassan och gav mig sitt nummer. Till saken hör att Mike varken var särskilt snygg eller i rätt ålder. Han var välk inte lastgammal, men lite för gammal för min smak.

Så det var inte helt villigt jag bestämde mig för att besöka HAC även denna morgon för ett träningspass med Cat, dock såg jag inte till honom under den dryga timme vi var där. Idag vågade jag mig till och med, i Cats närvaro, träna styrketräning vilket jag i stort sett aldrig gjort. Kommer att ha en helvetisk träningsverk i morgon men kommer förhoppningsvis, om jag fortsätter i samma anda, att komma vältränad tillbaka till Sverige. Ska försöka bygga lite muskler det här året, men är ändå betydligt mer sugen på att testa på ett antal av de classes som erbjuds. Step up och aerobic är självskrivna val, men jag vill defintivt prova på lite coolare saker som exempelvis yoga och klassisk dans.

För det andra:
Till alla er som tror att alla amerikaner är feta och är förvånade över att det överhuvudtaget finns gym här vill jag bara säga: Ni har SÅÅÅÅ fel! Det krävs en hel del för att alls våga sig dit om man, som jag, inte är sjukt vältränad. HAC kryllar av smala, snygga och extremt vältränade hemmafruar som inte gör annat än att springa på löpband och ta classes i hot yoga.

En dag i Philly

Vaknade igår morse av ett sms från Cat som skrev att hon och Emmy bestämt att vi skulle åka till Philadelphia. Glatt överraskad var det bara att hoppa i kläderna och traska ned genom snåren till Cats hus. Första anhalt blev Dunkin Donuts där vi åt en hälsosam frukost bestående av bagels med creamcheese och kaffe, smakade mycket bättre än förra gången jag var där efter annas avskedsfest :P.



Med mat i magen bar det av ned längs motorvägen. Solen sken in genom fönstret, Magnus Uggla spelades på högsta volym och vi njöt till fullo av att vara tre au pairer på äventyr till storstaden. Dagar som dessa är det svårt att förstå varför inte alla åker som au pairer. Efter ungefär en timma av högljudt sjungande var vi framme vid Philadelphiastopp nr. 1 : IKEA. Då man kliver in genom dörrarna känns det som att vara tillbaka hemma i Sverige. Varuhuset ser ut exakt som det hemma i Jönköping med undantag av den matbutik som  var målet för vårt besök. Efter tio minuters strosande bland hyllorna betalade jag för mina två kingsize Marabou chokladkakor och en påse Ahlgrens bilar och sedan drog vi vidare in mot centrum.



Efter att helt problemfritt ha hittat till den parkering vars vägbeskrivning vi skrivit ut i förväg var det dags att fullfölja ett av de uppdrag jag fått hemifrån, att räkna trppstegen i Philadelphia arts museum berömda trappa där den legendariska Rockyscenen utspelar sig. (För er som inte har en aning om vad jag paratar om så springer han i en av filmerna upp för just den trappan). Jag fick antalet till 71 och mina kompisar till 73 så vi kan väl säga att det var 72, vilket borde stämma om man ska tro vår guide.



Då vi kände att vi fått nog av trappsteg promenerade vi istället ned till mitten av stan och passerade på vägen Phillys absolut viktigaste plats, iallafall om man ska tro min lillebror, parken/fontänen/trapporna där LOVE-märket med den tippade O:et står uppställt och som är ett metropol för skatare. Aningen varma kom vi fram till målet för vår promenad - platsen varifrån de dubbeldäckade turistbussarna med öppet tak utgår ifrån. Vi köpte biljett, plockade fram kamrorna och klev ombord. Vi tillbringade dock inte någon längre tid på bussen utan klev av vid det för Emmy viktigaste stoppet för dagen, Hard Rock café. Om jag någonsin skulle jobba som servitrise skulle det vara där. Inredningen var något modernare än i Stockholm och servitrisen hade kläder på sig, till skillnad från den kille i höftskynke som serverade oss i Stockholm under halloween, men i övrigt var de både ställerna väldigt lika. Maten var god  Emmy lyckades konstigt nog få ned det mesta trots att hon hoppade upp och ned i extas över bilderna av Jimmy Henriks som satt på väggen bakom oss. Innan vi gick inhandlade vi varsin t-shirt, som också blev dagens enda shopping. 



Då vi för andra gången på dagen var mätta och belåtna hoppade vi åter på en dubbeldäckare och följde denna gång med hela varvet runt. Det var inte överdrivet mycket att se, men ändå rätt skoj. Då vi hoppade av insåg vi att vi faktiskt befann oss på platsen där Libertybell står/hänger. För att sammanfatta faktan så är det en klocka med en sprick i som inte har något att göra med frihetsförklaringen men som ändå blivit en symbol för frihet. Klockan fanns inne i ett glashus som tyvärr hade stängt, men vi kunde iallafall ta kort på den genom fönstret för att få bevis på att vi faktiskt sett den.



Eftersom klockan började närma sig kväll var det dags att traska tillbaka till bilen. På vägen passade vi dock på att ta ett dopp i en fontän och ta en massa flummiga bilder. Riktigt skoj. Med blöta fötter tog vi oss tillbaka till konstmuséet, tog några kort på Rockystatyn och hoppade därefter in i bilen för att glida hemåt. Tyvärr var det inte lika lätt att följa vägbeskrivningen tillbaka så vi körde fel och hamnade ...? Efter ett antal kartläsarstopp, olagliga U-svängar och svordomar över amerikanernas oförmåga att planera vägbyggen kom vi slutligen ut på routh 1 mot Kenneth varifrån Cat hittade vägen hem. Trötta och med skavsår på fötterna trillade vi i säng efter den roligaste dagen i staterna så här långt. Som sagt: Det är efter dagar som denna som man funderar över varför inte alla blir au pairer.  


On a stormy day

Hej igen!
Avslutar nu ett inlägg som jag började på igår men som jag tyvärr inte hann avsluta på grund av ett strömavbrott orsakat av hurricane Hannah som hade vänligheten att besöka Landenberg med omnejd igår. Synen man såg då man tittade ut genom fönstret var ungefär den samma man kan se på nyheterna då de rapporterar från någon orkan visas, inte riktigt lika katastrofartartad dock. Allt är tamefan överdrivet i det här landet t.om. vädret. Det kan inte bara vara en vanlig regnig dag utan då ska himlen öppna sig och hela dagen ska att sticka näsan utanför dörren vara förenat med att kliva in i en dusch. Lite regn, och blåst, kan dock inte hindra oss tjejer från att njuta av vår lediga dag. Nej vi trotsade väderleken och gav oss ut på jakt efter de verse nödvändiga och mindre nödvändiga klädesplagg i omkringliggande affärer. Större delen av dagen tillbringade vi dock väl skyddade från regnet i Christiana mall där vi i lugn och ro kunde köpa allt ifrån t-shirtar och väskor till pretzels(vanligtvis salta men i den här fallet söta, mjuka kringlor). Vi hade iallafall planerat att på kvällen göra det som de flesta vettiga människor gjort hela dagen, krypa upp i soffan med ett paket kakor och glo på film. Dessa planer satte dessvärre det plötsliga strömavbrottet stopp för, så efter en timmas krig med barnen i mörkret om ficklamporna åkte vi istället in till Newark och åt middag med en svensk tjej som snart ska åka tillbaka hem. Då vi återvände hade strömen kommit tillbaka, ungarna gått och lagt sig och vi kunde i lugn och ro tillbringa natten med att försöka klara oss vidare till värld 2 i Super Mario.

Förhoppningsvis kan rapporten om det dåliga vädret vara till någon glädje för er svenskar som avundsjukt har suttit hemma i regnet och läst om det fina poolvädret här. Passa på att vara skadeglada ni för nästa vecka kommer värmen tillbaka. Även kvällen innan stormen var fin, men då gjorde vi det vi inte kunde ägna oss åt igår, att se på film. Då var det inte tal om någon simpel myskväll utan inget mindre än en Movienight/Greasenight med barnen.  Varför vi valde att titta på just denna film var att barnen har varit helt excited ända sedan jag talade om för dem att jag har varit med om att spela Grease och kan alla sånger och en massa danser. Därför gjordes Canters vardagsrum snabbt om till en biograf med uppställda biostolar, entré av kuddar och snackbar. Anledningen till detta spektakel var att våra världföräldrar, eller rättare sagt mammor för det var en tjejkväll det handlade om, skulle på konsert. Cilindion stod för underhållningen och de hett uppklädda damer blev, kvällen i ära, uppplockade utav en limousin som de sedan hade till förfogande under kvällen. Det var inte utan att man var avundsjuk, men som plåster på såren fick barn och au pairer åka en tur runt kvarteret. Faktiskt rätt coolt och nu kan jag bocka av ännu en sak på min "att göra i USA"lista. Turen var visserligen kort men icke desto mindre har jag åkt limousin och det är det inte alla som har!



Coolt va?

Donuts worth driving for

Tjena hejsan!
Sitter här i datarummet och skriver ett inlägg efter en härlig helg på beachen. Barnen började skolan idag så mitt nya schema innebär ledigt fram till 12. Det kan jag definitivt leva med. Gick visserligen upp vid halv åtta idag, men vad utstår man inte för att få vinka av dem då de för första gången det här skolåret stiger på den gula bussen och försvinner iväg mot ett nytt år av kunskapsintag. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk.

Sista helgen av sommaren tillbringade vi på LIB (Long Beach Island), New Jersey, där Dougs mamma har ett beachhouse. Hade lite ångerst i fredags över om jag skulle följa med eller stanna hemma för en långhelg med huset för mig själv. I sista stund fattade jag beslutet att försöka vara lite social och tillbringa helgen på beachen, vilket så här i efterhand känns som ett klokt val.  Jag fick en helg full av läsning, solsken och promenader längs stranden. Tillbringade en del tid för mig själv med att sitta på balkongen med en kopp te och bara titta ut över havet, defintivt ett sätt jag kommer välja att tillbringa mina sista år på, men hnen och morevliga stunder tillsammans med barnen och mormor Marge som jag kommer bra överens med.

Denna fantastiska utsikt kan man njuta av från balkongen på Marges fantastiska beachhouse.
Större delen av lördagen och söndagen spenderades på beachen och det sista arbetet på solbrännan. Måndagen däremot tillbringades i en bil, med mig bakom ratten. Lyckades för första gången få ut Doug på en tur med bilen, anledningen - munkar. På södra delen av ön finns nämligen ett konditori som säljer en viss sorts munkar som min värdfamilj råkar vara barnsligt fötjusta i. Själv kan jag väl trycka i mig en halv munk om det kniper, men mer beroende än så är jag inte. Dock tar det ett tag att köra dit, nästan 25 min, men eftersom vi ändå skulle köra så fanns det inget som hindrade familjen från att få sina efterlängtade bakverk, trodde vi. Tog mig dit utan problem, är faktiskt riktigt stolt över mig själv, och lyckades göra en perfekt parkering dessutom. Efter en maffig lunch bestående av krabburgare och musslor i tomatsås steg vi in på konditoriet med inställningen att köpa minst ett dussin munkar. Jag kommer aldrig att glömma minen i Doug ansikte när tjejen bakom disken meddelar att den sortens munkar han vill ha tyvärr är slut. Inte för att det inte fanns en sisådär 10 andra sorter att välja mellan, men just de han skulle ha fanns inte att få för dagen så det var bara att hoppa in  i den stora, röda bilen och köra hem igen. Det blev en dyster afton, nästan.



Trots besvikelsen på slutet ser jag iallafall helgen som lyckad och en fin avslutning på sommaren. Jag fick lite extra färg på benen och en ordentlig förbättring av självförtroendet vad gäller bilkörning så det finns inget att klaga på. Nu är det dags för nästa avsnitt av mitt år i USA. Efter att ha nått Checkpoint 1 börjar nästa utmaning - skolåret. Kan ännu inte uttala mig om utgången, men klart är att jag nu har tillbringat 1/6 av livet på andra sidan!

RSS 2.0