En dag i Philly

Vaknade igår morse av ett sms från Cat som skrev att hon och Emmy bestämt att vi skulle åka till Philadelphia. Glatt överraskad var det bara att hoppa i kläderna och traska ned genom snåren till Cats hus. Första anhalt blev Dunkin Donuts där vi åt en hälsosam frukost bestående av bagels med creamcheese och kaffe, smakade mycket bättre än förra gången jag var där efter annas avskedsfest :P.



Med mat i magen bar det av ned längs motorvägen. Solen sken in genom fönstret, Magnus Uggla spelades på högsta volym och vi njöt till fullo av att vara tre au pairer på äventyr till storstaden. Dagar som dessa är det svårt att förstå varför inte alla åker som au pairer. Efter ungefär en timma av högljudt sjungande var vi framme vid Philadelphiastopp nr. 1 : IKEA. Då man kliver in genom dörrarna känns det som att vara tillbaka hemma i Sverige. Varuhuset ser ut exakt som det hemma i Jönköping med undantag av den matbutik som  var målet för vårt besök. Efter tio minuters strosande bland hyllorna betalade jag för mina två kingsize Marabou chokladkakor och en påse Ahlgrens bilar och sedan drog vi vidare in mot centrum.



Efter att helt problemfritt ha hittat till den parkering vars vägbeskrivning vi skrivit ut i förväg var det dags att fullfölja ett av de uppdrag jag fått hemifrån, att räkna trppstegen i Philadelphia arts museum berömda trappa där den legendariska Rockyscenen utspelar sig. (För er som inte har en aning om vad jag paratar om så springer han i en av filmerna upp för just den trappan). Jag fick antalet till 71 och mina kompisar till 73 så vi kan väl säga att det var 72, vilket borde stämma om man ska tro vår guide.



Då vi kände att vi fått nog av trappsteg promenerade vi istället ned till mitten av stan och passerade på vägen Phillys absolut viktigaste plats, iallafall om man ska tro min lillebror, parken/fontänen/trapporna där LOVE-märket med den tippade O:et står uppställt och som är ett metropol för skatare. Aningen varma kom vi fram till målet för vår promenad - platsen varifrån de dubbeldäckade turistbussarna med öppet tak utgår ifrån. Vi köpte biljett, plockade fram kamrorna och klev ombord. Vi tillbringade dock inte någon längre tid på bussen utan klev av vid det för Emmy viktigaste stoppet för dagen, Hard Rock café. Om jag någonsin skulle jobba som servitrise skulle det vara där. Inredningen var något modernare än i Stockholm och servitrisen hade kläder på sig, till skillnad från den kille i höftskynke som serverade oss i Stockholm under halloween, men i övrigt var de både ställerna väldigt lika. Maten var god  Emmy lyckades konstigt nog få ned det mesta trots att hon hoppade upp och ned i extas över bilderna av Jimmy Henriks som satt på väggen bakom oss. Innan vi gick inhandlade vi varsin t-shirt, som också blev dagens enda shopping. 



Då vi för andra gången på dagen var mätta och belåtna hoppade vi åter på en dubbeldäckare och följde denna gång med hela varvet runt. Det var inte överdrivet mycket att se, men ändå rätt skoj. Då vi hoppade av insåg vi att vi faktiskt befann oss på platsen där Libertybell står/hänger. För att sammanfatta faktan så är det en klocka med en sprick i som inte har något att göra med frihetsförklaringen men som ändå blivit en symbol för frihet. Klockan fanns inne i ett glashus som tyvärr hade stängt, men vi kunde iallafall ta kort på den genom fönstret för att få bevis på att vi faktiskt sett den.



Eftersom klockan började närma sig kväll var det dags att traska tillbaka till bilen. På vägen passade vi dock på att ta ett dopp i en fontän och ta en massa flummiga bilder. Riktigt skoj. Med blöta fötter tog vi oss tillbaka till konstmuséet, tog några kort på Rockystatyn och hoppade därefter in i bilen för att glida hemåt. Tyvärr var det inte lika lätt att följa vägbeskrivningen tillbaka så vi körde fel och hamnade ...? Efter ett antal kartläsarstopp, olagliga U-svängar och svordomar över amerikanernas oförmåga att planera vägbyggen kom vi slutligen ut på routh 1 mot Kenneth varifrån Cat hittade vägen hem. Trötta och med skavsår på fötterna trillade vi i säng efter den roligaste dagen i staterna så här långt. Som sagt: Det är efter dagar som denna som man funderar över varför inte alla blir au pairer.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0