Dan is my toast-master

Söndag eftermiddag och två timmar tills det är dags att hoppa in i monsterbilen och ge sig av mot Wilmington och scene study. Chillar därför framför datorn med en påse "Swedish Fish" (det enda vettiga amerikanska godiset som går att få tag på) och letar utbildningar medan jag accepterar min morsas freindrequest på facebook (välkommen i klubben mamma!). Har haft en bra helg "so far". Gårdagen var soft med sovmorgon och långpromenad. På kvällen var jag på fest, eller rättare sagt på natten för det var då partyt kom igång på riktigt.  För att ta det från början:

Emmy lärde på au pair-skolan känna två tjejer, som numera bor i Chicago and Washington DC, som hon håller kontakten med. Denna helgen kom de hit för att hälsa på och Dan m.fl. hade planerat en höjdarfest till deras "ära". Hade själv sett fram emot detta hela veckan och blev lite besviken då jag komn hem i frdags kväll och mina värdföräldrar berättade att de skulle iväg på middag lördag kväll och hade tänkt att jag skulle sitta barnvakt. Då de fick höra om mina planer var de dock schyssta nog att ringa upp morföräldrarna, som i sin tur var snälla nog att ställa upp som babysitters, för vilket jag är väldigt tacksam. Kunde därför ha en lugn dag för mig själv då Emmy var ute och roade sig med polarna och Cat jobbade. Ringde på kvällen upp henne för att fråga vilken tid de tänkt åka, så att jag kunde få följa med i bilen. Svaret blev att de skulle ut på middag först, som jag av någon anledning inte var välkommen att följa med på. Kunde iallafall få skjuts in till Newark och därefter försöka roa mig på egen hand tills partyt började. Fungerade bra för mig och jag gjorde mig iordning. Väntan blev dock längre än jag trodde, emn det gjorde mig inte så mycket då jag fick tillfälle att spendera lite kvalitetstid med morföräldrarna och blev bjuden på en höjdarmiddag i svensk anda. Vid nio fick jag beskedet att de gett sig iväg till en restaurang och att de skulle höra av sig då de ätit klart, men att jag på egen hand måste ta mig dit om jag ville åka med till festen. Som riddaren i skinande rustning ställde Bosse upp och hämtade sin ädla springare (läs bil) för att ge mig lift till restaurangen.  Ännu en tjänst att vara tacksam över. :)

Väl hemma hos Dan var tempot inte det högsta i början, men efter hand (tyvärr efter att Emmy och polarna bestämt sig för att ge sig av ) dök mer och mer folk och feststämningen började infinna sig. Själv tog jag det lugnt, höll mig helt nykter, och chillade mest. Hade diverse seriösa samtal med båda Dan och Chris och fick höra så många snälla ord att jag fortfarande rodnar. Träffade en hel del nytt folk, däribland en superskön gaykille som gav alla kramar och pekade ut olika kroppsdelar som han angav på tyska. Framåt fyratiden drog de flesta iväg på efterfest och jag och dan blev lämnade ensamma kvar att städa samt ta hand om en stackars 16åring som fått lite för mycket att dricka. Vi såg på "United States of tara" och Dan serverade mig de grymmaste rostade mackorna jag någonsin fått, men smör och sylt. Har annars ALDRIG smör på mina mackor och jelly är inte heller något jag föredrar att ha som pålägg, men klockan halv fem på natten fanns det inget bättre och han kommer för evigt vara min toast-master.



Vaknade vid halv tio, fullt påklädd, på en luftmadrass på golvet och det första jag fäste blicken på var en sovande Chris, som med halvöppen mun och huvudet på axeln sussade i den närmsta fotöljen. Han vaknade dock efter några minuter och vi slötittade på ABC-news tills Nate kom och gav oss en ride hem. Hann inte mer än säga "God morgon" till värdfamiljen förrän det slog mig att Cat nämnt något om ett au pair-möte idag. Då jag inte fick tag i henne ringde jag upp vår LCC som meddelade att vi skulle åka skridskor klockan ett, allt enligt informationen i det mail hon skickat ut "redan" samma morgon. Då klockan bara var 12 hann jag både ta en dusch och fråga om directions innan jag gav mig av mot Delarware University Ice Arena. Hittade till min stora glädje och förvåning dit utan problem och signade in hos Rosetta, som hör och häpna var i tid. Inne i ishallen mötte mig de enda två tjejer från gruppen som hittat dit, båda från Chile och inte särskilt vana vid skridskoåkning. Jag hade kunnat dra därifrån på en gång, men bestämde mig för att det trots allt kunde vara nyttigt att  liva upp skridskokunskaperna lite grand. (Senaste gången jag åkte skridskor var i åttan på den frusna Ryssbysjön, och innan dess vet jag inte). Efter några stappligt första skär lossnade det dock och jag åkte i en hel timma utan att ramla en enda gång. Riktigt roligt var det dessutom! Fick i slutet ge min kära LCC´s fyraåring en lektion i "balans på is" innan jag gav mig av. Kommer nog ha träningsvärk lite överallt i morgon. Innan jag körde hem mötte jag upp med (där har vi svengelskan igen) med de andra tjejerna, vi hade till trion fått ett tillskott på en tyska som var ny i gruppen, och vi gick till Panera Bread och åt en gemensam lunch. Faktiskt riktigt trevligt för att vara au pair-möte, som jag dessutom åkte ensam till.



Så där såg alltså min helg ut. Inte så illa faktiskt! Nu är det, som sagt, snart dags för teaterkurs innan en ny arbetsvecka börjar. Åtta-månaders-sträcket närmar sig med stormsteg och nu kan jag bara hoppas på att våren ska anlända snart. Ha nu en riktigt rolig arbetsvecka tills vi "hörs" nästa gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0