Idétorka

Onsdag morgon igen...
Jenny är sjuk och ska förmodligen inte träna så jag har inte orkat ta mig upp för trappan och säga godmorgon än, får väl ta mig en promednad eller löparunda för att piggna till lite. Innan dess tänkte jag ta och uppdatera min blogg. Det var ju trots allt en vecka sedan jag skrev något sist och en blogg som aldrig uppdataeras vill ju ingen läsa. Problemet är att jag verkar ha drabbats av en släng idésjuka. Inget allvarligare hoppas jag, ska nog hämta mig snart, men det är ju inte så kul för mina stackars läsare. Hade sedan innan planerat att denna vecka publicera ett gästbloggs-inlägg - Om att fylla 21 (med andra ord bli myndig på nytt, eller åter mogen att dricka alkohol) i USA. Min goda au pair-polare och granne Cat fyllde 21 i söndags och skulle därför få stå för veckans inlägg, men hon bad att få skriva ett efter nästa helg istället så nu sitter jag här och stirrar ut på den, än en gång, vita marken och försöker frammana kreativa tankar.

Februari är här och den vanliga "depressionen" som brukar infinna sig hemma har smugit sig på även här. Kyla, mörker, jobb - vardag mitt emellan jul och påsk. Våren kommer att dröja ännu ett tag och all den myskänsla man känner i december är som bortblåst. Är så trött på jobbet att jag kan dö! Samma saker varje dag: Tvätt (samla ihop, tvätta torktumla, vika, lägga tillbaka i garderoben), bäddning av sängar (trots att mitt äldsta värdbarn snart fyller tio år finns ingen anledning att be henne bädda sängen själv), matlagning (är förvånad att jag fortfarande kan komma på varierande middagar, även om lunchen i stort sätt alltid består av mackor och frukt), fylla och tömma diskmaskinen (samt diska en hel del annat för hand), torka av köksbänken (detta görs umgefär fem gånger om dagen och den är ganska stor), dammsuga köksgolvet (görs varje dag och det behövs verkligen för det är alltid täckt med brödsmulor, cherios och hundhår), städa källaren dv.s. lekrummet, toaletten och mitt rum (görs en gång i veckan och ordningen hålls, om jag har tur, en dag). Något mer? Ja just det - passa barnen. Göra deras läxor, förbereda och följa med dem till aktiviteter, aktivera dem, ta hand om deras kompisar etc. Låter det som ett tufft jobb? Om ni frågar en vuxen människa med barn - inte alls! Att ha hela dagarna att ägna åt dessa uppgifter som en vanlig arbetande svensson får hinna med bäst han kan på kvällar och helger kan nog verka som värsta lyxet, och det är det väl  i och för sig, men det är bara så extremt enformigt! Skulle nog sköta det här jobbet med större entusiasm om jag hade ett till jobb att "koppla av på" och göra lite annat. Pressa mig själv lite och få lite spänning i vardagen.

Knappt fem månader har jag nu kvar. Känns på ett sätt väldigt lite, men med vetskapen om att jag har fem månaders tvätt kvar att göra känns det plötsligt extremt långt. Som sagt - "Februaridepressionen" - leda på jobbet, inget att se fram emot och dessutom har jag nu kommit till den insikt att jag gått upp 5kg i vikt sedan jag kom (om inte mer). Jo, jag kkan tala om för er tvivlare där ute att jag faktiskt kan lägga på mig och sedan jag bestämde mig för att sluta väga mig har det, bokstavligt talat, gått uppåt. Vad gör ett kilo eller två, men fem?! Anledningen till att jag bröt mitt löftte och klev upp på helvetesmaskinen  var att jag faktiskt börjat märka en viss skillnad och att jag inte riktigt trivdes med de extra valkarna runt midjan. Därför har jag nu också gått in i en "diet"period. Inget godis på en månad, träning sex dagar i veckan och inget onyttigt på vardagarna. Livet blev just nu än mindre glädjefyllt, men å andra sidan hellre det än att känns sig otymplig. 

Ja, jösses...
Det är inte lätt att vara ung och au pair. Efter detta långa klagoilägg har jag nog förmodligen tappat fler läsare än jag skulle ha gjort om jag inte skrivit det, fast jag har iallafall skonat Cat och Emmy från en lång predikan. Förhoppningsvis kanske jag har lyckats tilltala någon som känner sig på samma sätt där ute, även om de inte råkar befinna sig i ett snöigt Pensylvania. Lovar att nästa inlägg ska bli gladare! För att inte sluta fullt så deprimerat tänkte jag avsluta med ett citat från filmen Kung Fu Panda som jag såg igårkväll. Ingen höjdarfilm, men just de här raderna var bra:

"Yesterday is history. Tomorrow is a mystery, but today is a gift. - That´s why it´s called present!" 

Kommentarer
Postat av: Ulla Persson

Jag tycker du är jätteduktig!

Kosta på dig något lyxigt-en ny frisyr tex eller en söt blus och

säg till dej själv - jag är smart, jag tog mej till USA och jag klarar jobbet.

Mormor

2009-02-05 @ 00:10:08
Postat av: elin

Så komiskt att ja också såg Kung fu Panda o avslutade mitt blogginlägg med samma citat.. haha

Kämpa på där borta!

Kram

2009-02-09 @ 18:25:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0