All bad things come in three

Alla goda ting är tre brukar man ju säga, men hur är det med de dåliga? Den här veckan har inte varit den roligast jag varit med om, och man kan väl säga att fredag morgon på något sätt blev "höjdpunkten" med tre mindre roliga besked på samma gång.

Måndagen började med beskedet att Elin och Nik var sjuka, vilket innebar stillasittande barnpassning från 9-7. Dagen avslutades med gräl med Emmy, som lyckligtvis är överspelat nu, men än dock inte var den ultimata avslutningen på en 10 h arbetsdag. Sjukstugan fortsatte sedan tisdag, då jag jobbade 9-9, onsadg torsdag och nu slutligen fredag. Fick i onsdags beskedet att min hjälp behövdes även i helgen dåx familjen planerat en skidresa, till lika kunsinträff, i Nort New Jersey och hade behovet av en babysitter lördag kväll. Skidor är väl i och för sig ganska kul, men jag kan inte säga att jag var riktigt sugen på att tillbringa större delen av helgen i en bil då jag sett fram emot en ledig helg. Sörsta anledningen till min ovilja att följa med var att min sista class i Scene Study är på söndag kväll, förmodligen tidigare än vi hade kommit hem, och jag skulle då missa chansen att säga hejdå till alla härliga människor samt få mitt intyg på att jag faktiskt genomfört kursen.

Fredag morgon började med en motvilja att stiga ur sängen, då jag kände att även jag börjat känna mig påverkad av en vecka med sjuka barn. Vore inget vidare att bli sjuk till helgen. Klev iallafall upp för att gå en promenad och få lite frisk luft efter en veckas stillasittande. Möttes av beskedet att New Jersey trippen blivit inställd. Vore kanske något att bli bli glad över, men detta berodde på att Nik under morgonen hade spytt och jag är inte sådan att jag glädjs åt att bar mår dåligt. Barnen hade sett fram mycket mot resan och jag tycker synd om dem att de böhöver stanna hemma för att de inte mår bra. Då jag kom tillbaka från min korta men dock ansträngande promenad upptäckte jag att Dougs bil inte såg lika "fansy" som den gjorde sist jag såg den. Motorhuven var bucklig och grillen fullproppad med hår. Fick efter en stunds lirkande fram att han igårkväll kört på ett rådjur.  Lyckligtvis hade han inte fått några personliga skador, men bilen är inte lika "oskadd".

Tripplen i dåliga nyheter kom då jag fick ett samtal från Australien, vilket annars brukar vara något av ett lyckopiller. Efter de vanliga hälsningsfraserna och prat om allt och ingenting kom han fram till den verkliga anledningen för telefonsamtalet denna fredagsmorgon. Då jag frågade vad han hade för sig berättade han att han just kommit hem från sjukhuset där han vaknat upp efter att ha andats in giftig gas och förlorat medvetandet. Då han vaknat till liv igen hade de talat om att han lika gärna kunde varit död. Inte direkt det beskedet man vill få när man sitter på andra sidan jorden och inte gör annatc än längtar efter att få komma ned och träffa honom igen. Vore inte samma sak att åka dit om han var död. Saken är den att det inte är första gången han råkar ut för något i sitt jobb. För bara ett par veckor sedan berättade han att han iandats giftig gas då han rengjorde en tank och att han hade varit död om han inte hållt huvudet kallt länge nog för att ta sig ut. Denna gången hjälpte dock inte detta och han kom alltså att vakna upp på sjukhus. jagx är inte en typ av person som går runt och oroar mig för folk, jag litar på männsikor tillräckligt mycket för att tro på att de har ett eget omdöme och att sannolikheten för att något ska hända dem inte är särskilt stor. Olyckor kan hända vem som helst, när som helst och det hjäpler inte att gå runt och vara rädd hela tiden. Däremot är det svårt att inte känna sig lite bekymrad då den jag bryr mig mest om här i världen har varit nära att dö flera gånger den senaste tiden. (Förutom giftig gas har han även utsatts för sandstormar, fallande träd och extrem hetta). hans försäkringar om att allt är ok har lugnat mig något, men jag kan ändå inte låta bli att ifrågasätta sanningshalten i dessa påståenden.

Veckan har som sagt inte varit den mest upplyftande, men nu är det snart helg och jag kan bara hoppas på att den (och nästa vecka) kommer att bli bättre. Förhoppningsvis kommer det vara ganska långt på sjukdoms och olycksfronten på ett tag, om jag nu inte råkar snubbla i trappan eller något annat fånigt...    

Kommentarer
Postat av: Australian

But im ok now! thats the main thing! thankyou for worrying about me.

2009-03-02 @ 14:33:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0