A week in paradise

Då var man tillbaka igen....
Veckan i Florida gick fort, för fort. Solen, värmen och palmerna byttes brutalt tillbaka till vind, kyla och mörker och det känns snabbt som att semestern aldrig varit. Ni kanske tycker att det låter lite negatift? Inte då! Jag är så positiv så, det är ju trots allt inte alla som får chansen att tillbringa mellandagarna i Florida! :P

På juldagen åkte vi. Efter en morgon av julklappsöppnande, för barnens del, och packande gav vi oss, som vanligt försenade, iväg mot Philadelphia International airport. Efter incheckning, bilavlämning och genomgång av handbagage kom vi slutligen fram till gaten i precis lagom tid för boarding. Mellanlanding i North Carolina och ankomst till  Orlando runt 10 tiden på kvällen. Efter en timmas kånkande av väskor och upphämtning av hyrbil kom vi iväg till "hotellet" eller vad man nu ska kalla det. Doug hade lyckats få tag på en tjusig hyrlägenhet med tre sovrum i perfekt avstånd från Disneyworld. Inte helt fel!  Hopp i säng var det för att vakna upp utvilade och fulla av energi för en dag i Sagornas förlorade land. Det var inte utan att man kände spänningen stiga i kroppen då vi klev på båten som skulle ta oss från biljettkassorna till själva huvudgatan i "The Magic Kingdom" med Askungens slott som huvudatraktion. Frukost var stopp nummer ett. Stopp nummer två var införskaffande av de så kallade fast passes som gjorde att man, under en viss tid, hade företräde i de långa köer som  bildats framför de största attraktionerna. En fiffig uppfinning som vi hade stor nytta av. Parken var, till skillnad från vad jag tänkt mig, i stort sett som ett vanligt nöjesfält. Min bild av en värld som i en tecknad fil stämde inte riktigt. Förutom Askungens slott fanns det inte som många "bostäder" att besöka och inte fann vi några karaktärer att hälsa på, förutom Kalle Anka, som man fick stå i en 20 min lång kö i för att få hälsa på. Roller Costers fanns det däremot, till barnens stora förtjusning.




De som känner mig vet att Berg-och-dalbanor är bland det värsta jag vet. Har alltid varit barnsligt skrajsen för dessa monster till attraktioner som inte har något annat till uppgift än att förse dig med allmänt obehag i ca 3min efter att du stått närmare 1h i kö. Då hela familjen var överens om att hålla ihop och åka alla "rides" tillsammans hade jag dock inte så mycket att välja på, utan fick snällt klämma ned mig i helvetesvagnen tillsammans med en förtjust nioårig flicka i väntan på min död. Attraktion nummer 1 hette Space Mountain och visade sig vara en berg-och-dalbana i totalt mörker med härligt skarpa och ryckiga svängar. Inte definitionen jag skulle ha på underhållning. Innan dagen var slut  lyckades jag i vilket fall överleva både spökhus, teklopparna och ytterligare två berg-och-dalbanor som, till min stora förvåning, faktiskt var riktigt skojiga. Det var trött, med värkande fötter och en övervunnen skräck för Roller Costers som jag vid åttatiden åter klämde mig igenom spärrarna till parken tillsammans med familjen för att ge oss av mot en välbehövlig måltid och en skön säng. Tro nu inte att vi klämde i oss en hamburgare från Wendy´s i bilen på väg mot sängens sköna omfamning, nej Japanese Steakhouse var det som gällde! För er som, liksom jag, inte är speciellt bevandrade i restaurangernas alla gångar kan jag berätta att detär ett ställe där man slår sig ned vid ett stort bord med värmehäll i mitten tillsammans med en massa andra människor. Efter att beställningarna är gjorda kommer kocken ut med råvarorna till bordet och tillagar maten mitt framför ögonen på dig i ett moln av eld och med en rad japanska skämt som tidsfördriv. Gott och riktigt skoj! Tyvärr var barnen alldeles för trötta för att på allvar uppskatta spektaklet utan somnade med näsan i förrättssoppan efter bara 10 min. Såklart fungerade inte heller nycklekortet då vi till sist släpat dem tillbaka till hotellet, så de fick så bra de kunde hitta en mysig plätt på golvet att sova på tills Doug lyckats få tag i ett nytt.



Även nästa dag bjöd på Disney, den här gången i "Animal Kingdom" som var i stort sett som en vanlig djurpark. Vi åkte på Safari och såg en massa spännande djur, gick på fågelshow och åt glass i det Floridska solskenet. Även denna dag bjöd på beg-och-dalbanor. "Värst" var den i Mount Everest som gick både framåt och bakåt, i ljus och mörker, uppför och nedför backar. Riktigt kul var det och vi åkte den två gånger (utan tillräckligt med fast passes, men Dougs förledande leende fixade oss smidigt förbi spärrarna iallafall). Jenny och Nik avstod dock skraja som de var, men Sara (nyligen fyllda 6 år) var mest entusiastisk av oss alla. Jag sa åt henne att hon var modig, men då svarade hon bara "Jag är inte modig, jag vill bara göra det" vilket jag tycker säger allt om verkligt mod ;) Hon var däremot inte lika glad då vi skulle åka vattenattraktionen (en rund flotte som åker nedför forsar och vattenfall så att man blir rejält blöt) och skrek hysteriskt att hon inte ville bli blöt. Efter många försäkringar och en del tvång fick vi till slut med henne i båten och naturligtvis var hon den som klev ur blötast av alla. Det var ingen glad min i det ansiktet kan jag säga! Efter en hastig tripp till dinosaurielandet hoppade vi in i bilen och gav oss av mot farmor och en något lugnare vecka i huset på golfbanan.



Dougs mamma har sedan många år tillbaka bott på en golfbana i Florida, men har ett sommarhus på LBI då det blir för varmt att vistas i det odinarie huset på sommrarna, och det var detta vi kom att tillbringa den följande veckan i. Området var tjusigt värre och alla hus hade så klart egen pool. Utanför denna låg dammen där aligatorerna hade sin hemvist och visst hände det att någon av dem tog sig en simtur förbi vårt tillhåll. Även fåglar fanns det riktigt gott om, stora som små, och omgivningen var underbart vacker! Palmer photoshopgröna gräsmattor, blommor och apelsinträd på trädgården. Jag tillbringade veckan med att ligga vid poolen och jobba på brännan samtidigt som jag då och då slängde ett öga på ungarna för att försäkra mig om att ingen av dem drunknade. Beachen besöktes också ett par gånger och kvällarna förflöt trivsamt med matlagning och vindrickande med farmor, man plus Dougs syster och hennes man med tillskott av diverse inbjudna bekanta lite då och då. Mycket seafood och sushi blev det. Barnen lekte med kusinerna, herrarna spelade golf och kvinnorna shoppade. Allt var som det skulle på semestern. Som värd för allt stod farmor, denna fantastiska kvinna som för evigt kommer att vara min stora förebild vad det gäller att uppfostra barnbarn. Gulligare tant får man minsann leta efter! Hon gav mig till och med julklappar, och dyra sådana, trots att vi endast träffats två gånger. Även nyår firades i "gamlingarnas" hus med seafoodfrossa och champange vid midnatt. Barnen firade klockan 11 med att springa runt i kvarteret och smälla med grytlock och kastruller. Sedan blev de slängda i poolen av Doug och uncle Peter, som även de hamnade i vattnet innan kvällen var över. En hyfsat lugn kväll blev det för en nittonåring i sina bästa partyår och ingen kyss fick jag, men jag hade i vilket fall trevligt och har gjort något som de flesta svenskar inte har - firat nyår i Florida. Vi blev så klart tvugna att göra upp nyårslöften. Hade inte funderat så mycket i förväg, så jag fick snabbt försöka komma upp med något vettigt. Mitt löfte för i år är att jag ska överraska mig själv lite mer med ovantade beslut och göra det jag VILL istället för det jag BORDE.



Så, som sagt, nu är jag tillbaka i Pensylvania, men det är inte så dumt det heller på en lördag ;) Härligt har det iallafall varit och jag har än en gång fått nya upplevelser med mig i bagaget. Nästa resa att se fram emot är den med min "riktiga" familj då de kommer över i april. Det är verkligen något att se fram emot! Tills dess får jag njuta av att passa barn, umgås med polare och (förhoppningsvis) ta teaterkurser. Men oroas icke över dessa "simpla"tidsfördriv, jag ska nog komma på något trevligt att skriva iallafall ;) Hoppas nu att det här inlägget var lite mer rättstavat än det förra (fick höra av familjen att det inte var den bästa svenska de läst). Till mitt försvar har jag att säga att jag skrev det samtidigt som jag snackade med Australien och packade resväskor. Nej, nu ska jag iväg och spela bowling. So long!

Kommentarer
Postat av: Frillo

Du verkar verkligen ha roligt. Massa nya upplevelser. Den japanska restaurangen skulle jag vilja testa =)

2009-01-03 @ 23:38:18
URL: http://frillo.wordpress.com/
Postat av: Mamma

Varför gjorde jag inte detta när jag var 19????????

Men snart kommer jag.

Jag har för övrigt full förståelse för att du glömt bort hur man stavar på svenska efter så lång tid i USA.

2009-01-04 @ 17:20:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0