Semlor och sunt förnuft

Nu sitter jag här igen...
Tidigt en onsdags morgon. Skolan är inställd så jag börjar tidigt. Jenny är i NY så jag jobbar sent, förmodligen mer än de 10 h jag är tillåten att jobba. Scotty gick just och la sig så inte har jag någon att prata med längre. Sängen känns just nu otroligt lockande. Tänk vad skönt att bara få krypa tillbaka ned under lakanen och stanna där tills våren är här. Har faktiskt i många år funderat på möjligheten att gå i ide...

Nej! Nu får det vara slutgnällt! Självömkan har aldrig lett till att förbättra världen! Det är inte därför jag har en blogg, för att kunna uttråka en hög släktingar och polare med min "selfpitty". Saker och ting blir vad man gör dem till, så om jag vill ha lite roligt idag får jag väl ta tag i det och försöka liva upp dagen på något sätt. Min första tanke är att bygga en snöpirat. Ja, för det är det som är källan till mina bekymmer - snön. I går morse då jag tittade ut hade det kommit ½ cm snö och skolorna hade blivit uppskjutna 2h. Tilläggas, för att förtydliga det löjeväckande i situationen, att det var plusgrader och gatorna var helt snöfria. Anledningen till att skoldagarna försenas eller ställs in så fort himlen bestämmer sig för att släppa lite vit sörja över oss är skolbussarna. I det här landet åker ALLA skolbuss. De gula bussarna som man ser på film och i amerikanska serier existerar verkligen och kör runt för att plocka upp varenda liten, eller stor för man åker skolbuss tills man börjar gymnasiet, knatte. Det spelar ingen roll hur nära man eventuellt råkar ha till skolan, alla åker buss. Problemet med dessa bussar är att de inte utrustas med nödvändiga tillbehör för att underlätta körning på halt väglag - det vill säga - vettiga vinterdäck. Då går det naturligtvis inte att köra runt på barn, (Särskilt inte då skolan riskerar att bli stämd om det skulle hända något med de stackars små liven.) och eftersom alla barn tar sig till skolan med buss innebär detta - inga barn till skolan - med andra ord - ingen skola.

Hade förstått sensationen, och det kaos det skulle medföra, om det t.ex. skulle börja snöa nere i Californien. Inställda skolor hade då känts naturligt och t.om. bra för barnen skull så att de kan få en chans att njuta av detta fantastiska fenomen, men här - i Pensylvania - där det snöar varje år känns det för mig helt obegripligt att de inte är bättre förberedda än så här. Nu har det inte snöat mer än några enstaka gånger den här vintern, men vad gör de då det blir en med mycket snö?! Skippar en halv termin för att bussarna inte "vågar" köra? Snö"Stormen" och ishalkan de pratade om igår (ja, folk pratade t.om om att bunkra upp utifall de skulle bli tvingade att låsa in sig en längre tid) kan jag då inte se några spår av. På marken ligger runt 1 cm snö och jag hör droppljudet då snön på däcket ovanför smälten och rinner ned genom springorna. Ja jösses, det är ju tur att man vuxit upp i ett land med lite sunt förnuft!

Efter en dag med något försjutna rutiner, igår, blev jag riktigt glad då Eva (en svensk mamma på gatan över) ringde upp och frågade om jag och barnen ville följa med så semmelkalas. På tisdagar har vi normalt Svenska skolan att besöka, men eftersom Jenny är i NY och jag inte har någon bil att köra dit med var vi inställda på att stanna hemma, men då var Eva snäll nog att erbjuda och skjuts och jag behövde inte överväga förslaget någon längre stund då det innebar att jag slapp roa tre ungar, varav en dessutom har TV/DS/i-pod/lek - förbud, (på grund av ett dåligt provresultat (tjejen går i fjärde klass och Doug överväger att eventuellt sätta henne i privatskola för att hon fick endast 67 % på ett stavningstest) till sent på kvällen. Efter läxgöring och middagslagning blev vi upplockade och barnen fick en kul kväll tillsammans med de andra svenska barnen och jag fick mig en skönt stund i svenskt sällskap tillsammans med en hemmagjord semla och en gudomlig kopp kaffe. Brukar i vanliga fall inte vara så förtjust i semlor, men efter 7 månader i Amerikat lär man sig uppskatta allt med minsta anknytning till det kära fosterlandet.

Idag blir det nog inga semlor, kaffe kan det nog däremot tänkas bli. Jag införskaffade nämligen en burk näskaffe igårkväll då jag, Cat och Emmy genomförde an två timmars upptäcktsfärd/shoppingrunda på ACME(mataffären). Vi kan nog med säkerhet säga tt vi vet vart sakerna finns att finna nu, efter att med största nogrannhet gått gång upp och gång ned för att inspektera vad som finns att inhandla i en amerikansk grocery-store. Trevligt hade vi iallafall, även om vi inte hade möjlighet att göra någon Ghosting. Detta är något jag lovat min australienare att göra reklam för på bloggen. Ghosting är i det närmaste en sport där "nere" och går ut på följande:

1. Bege dig till en befolkad plats ex. ett köpcenter eller ett torg, med andra ord ett ställe med mycket folk på.
2. Välj ut ett "offer" - någon som strosar runt och tittar i skyltfönster eller något liknande.
3. Följ efter personen i dens "personal space" - med andra ord väldigt nära.

"Spelet" går ut på att förfölja din utvalda person så länge som möjligt utan att bli upptäckt. Om personen i fråga stannar måste du såklart också göra det och även på ett smidigt sätt få det att se ut som att du enbart går och strosar och inte alls inkräktar på personens "space". Gör det med några kompisar och låt dem ta tid. Längst tid vinner och det är såklart viktigt att underhålla dina polare under tiden ex. med extremt överdrivna armrörelser eller genom att vara iförd något fåningt klädesplagg.

Har själv inte haft möjlighet att testa denna beryktade "sport" ännu, men planerar att göra det snarast möjligt. Personligen tycker jag att idén är skitkul, och känner en hel del folk som jag vet skulle tycka det samma. Många kommer säkert tycka det är omoget, eller vara berädda att se andra göra det men själva vara för skraja för att testa. (Risken finns ju att du kan bli tagen för en ficktjuv.) I vilket fall hoppas jag att jag väckt någras intresse för "sporten" så att den kan spridas även till vårat lilla land.

Nej, nu börjar klockan närma sig nio och plikten kallar. Om jag håller tummarna riktigt hårt kanske amerikanerna tar sitt förnuft tillfånga och inser att en blöt väg inte är värre än en torr bara för att det ligger snö på gräsmattan. Vid närmare eftertanke tror jag inte att mina tummar kan åstadkomma en sådan magi, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av dagen. Att byggar snöpirater kan väl inte vara så dumt iallafall...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0